öfver Hedmark'. Halfdan och Åsa egde två söner, Östen och Gudraud?. — Halfdan tillegnade sig mycket af Hedmark, Thotn? och Hadaland', samt mycket af Vestfold”. Han vardt en gammal man och vardt sotdöd å Thotn, och var sedan flyttad ut å Vestfold, samt högad der som det heter Skereid i Ski- ringssal”. Så säger Thjodolf:
Det man sporde. Pat frå hverr. att sak-medlarne? at Halfdanar sakna skulle sök-midtendr segrar'n Halfdau?, sakna skyldu. Hon, som skona glöwmer — Ok hall-varps de mot grafycn böjda?, hlif-nauma
1) Isl. Feid-mörk, f., nu Hedemarken, utgjorde hufvuddelen af Heina-fylki, bvilkets innebyggare kallades Heinir (monne först: Heionir 2).
2) Isl. Gudraudr, m., se 533 kap. (not. 5, s. 71).
3) Isl. Potn, n., Thotn, Thoten, Mjös-nejden af Hadafylke, af okänd betydelse, såvida det icke kan slägta på Isl. pot, vindpust (väl af Pista, tjuta). såsom liggande vindöppet vid Mjösen (?).
4) Isl. Hada-lund, Hade-land, en del af Hada-fylki, emellan Mjösen och Randsfjorden; folket Hadar, hvilket tyckes vara pl. till Hödr (g. Had- ar, d. Hedi). Äfven i det Sv. Uppland finnes en gård, som heter Hade- bolm.
5) Isl. Vest-fold, t., innefattade de nuvarande Jarlsbergs och Laur-= viks amt och något mera; folket hette Vestfyldir. Då fold betyder både jord, fä't, och haf, vik, kan Vestfold ej uttrycka annat än vest-landet, eller landet vester om viken, Foldin, d. ä. stordelen af Kristionia-fjärden.
6) Isl. Sker-eid 4 Skirings-sal. Skar-eid skritves också Sar-eid, så- antingen edet vid skäret eller vid sjöcn. Skirings-salr, i Fagrskinna Skiris-salr, A.-Sax. (i Ott, och Ulfst. resa) Sciringes-Åeal, d. ä. skiringens, reningens sal, eller den glänsande salen, hallen, troligen ett uråldrigt gudatempel, dit (enligt Sögubrot) folket kom för att blota från hela Viken, Det var troligen beläget mellan Sandefjärden i öster och Logen elfi vester, hvilken halfö i äldre tider hette Pörs-ey, i Thjölings socken ( Pisda-lyng). Se vidare härom den värderlka afhandliagen af Musck: Om Skiringsal och de Vestfoldske Konger, i Laxwces Norsk Tidskr. f. Vidensk., 1850; samt om a'ta de här omhandlade gcvograph. förhåltanden I det forna Norge uti Muscu: Hist.-geogr. Beskr. ov. Kongeriket Norge I Middetald. Moss 1849.
7) Isl, sök-midlendr, pl. sak-medlare, de på tinget dömande odal- bönderne, d. ä. landets män.
8) Isl. Halfdanar, g. sg. styrdt af sakna; ordet segrar'n är i öfver- sättningen tillagdt för rimstafvens skull.
9) Isl, hall-varpe hlfi-nauma, eg. den lutandes skonings-nidska, eller
