med henne halfva Vingulmark'. Deras son var Olof, hvilken sedan var kallad Geirstada-Alf?. Alfbem var då kalladt lan- det mellan Raum-elf? (Glommen) och Göta-elf". Men när Alfbild var afliden, sände Gudraud konung sine män vester å Agder” till den konung, som der rådde, hvilken är nämnd Harald den skäggröde", och skulle de bedja om hans dotter Åsa, konungen till handa. Men Harald nekade och sände- männen kommo åter och sade konungen sitt ärende. Men något senare sköt Gudraud konung skepp å vatten, for sedan mycket manstark ut å Agder och kom der mycket ovart på och gjorde genast landgång: han kom om natten till konung Haralds by. Men när han vardt var, att här var kommen emot ho- nom, så gick han genast ut med det manskap, som han hade; vardt der drabbning, men manskapsmonen” var allt för stor. Der föll Harald konung och Gyrd', hans son. Konung Gud- raud tog stort härfång; han hade hem med sig Åsa, konung Ha- ralds dotter, och gjorde bröllop med henne: de hade en son,
1) Isl. Vingulmörk, f., antages hafva utgjorts af nuvarande Åkers och Follou fögderi och vidare till Glommen (Munca: Norges geogr. i midd., 8. 7), och kanske äfven Rakkestad, Heggen och Fröland, öster om denna elf (s. st. s. 159, 160).
2) Geirstada-Alfr; se 54 kap. (not. Il, 8.76).
3) Isl. Raum-elfr I. Raum-d, f., eg. Raumarikes elf el. å, den nuvarande Glommen, eller Glomma, som ordet uttalas på stället; MuncH antager derföre också, att hela elfven fordom troligen hetat Glymia (el. Glauma?), d. ä. den brusande, bullrande, af glymia, ipf. glumda, och glumra, glaumra, bullra.
4) Isl. Gaut-elfr, f., Göt-elf, nu Göta-elf, förnämnligast från Vänern till hafvet; men man finner äfven detta namn utsträckt till Trysils-elfven och dess fortsättning Klar-elfven, hvilka man då betraktat som Göta-elfs förnämnsta källflod.
5) Isl. Agöir, (dat. å Ögöum), pl, eller Egda-fylki (folket hette Egöir), Norges sydligaste kustiand, gränsade i vester och norr till Rygia- Syltin mot öster till Grenafylki, d. ä. nuvarande Nedenäs, Listers och
landals fögderi, Sätersdalen i det inre, m. m. 6) Isl. hinn gran-raudi, den skäggröde, el. rödskäggige, gran, 8. , f. eg. läppskägg, äfven gran (träet), hvilkens namn troligen kom- mer af hennes skäggborstiga barrväxt.
7) Isl. lide-munr, m., manskaps-mon, d. ä. skillnaden med afseende på manskapets antal å båda sidor, likasom manna-munr, manna-mon, är den skillvad man gör på menniskor (numera endast i dålig afsigt).
8) Isl. Gyrör, m., den omgjordade, med svärdsbälte försedde.
