150
dag, aftonvard och kvällsvard med hungern som krydda till maten, och vederkvickte sina magar med mången kallrätt, som de andliga herrarna, hvilka åtföljde den döde (och som sällan fara illa med sig), hade medfört på sin proviantåsna. Men nu tillstötte dem ett annat missöde, som Sancho ansåg för det allra värsta, nämligen att de hvarken hade vin att dricka eller ens vatten att fukta munnen med. Vid det de så plågades af törst, märkte Sancho, att ängen, där de lägrat sig var ymnigt bevuxen med spädt och friskt gräs, och talade hvad som skall berättas i nästa kapitel.
Noter.
1 Mandarino. Sancho menar Mambrino, om hvilken är taladt sid. 73 här ofvan.
2 I detta stycke förekomma några uttryck ur kyrkorätten eller med syftning därpå. Så anspelas med orden »medel till utjämnande», sp. modos de composición, på de påfliga bullæ compositionis, som man erhöll till aflat för åtskilliga synder. Likaså har uttrycket »delaktighet», sp. participantes, afseende på sådana, som umgås med personer, hvilka äro i kyrkans bann. Och slutligen är äfven ordet pertinaz brukligt i kyrkorätten om dem, som icke låta sig rättas, utan framhärda i synd.
3 Kvicksilfver-förgiftad. I Spanien finnas de berömda kvicksilfvergrufvorna vid Almadén, de rikaste i Europa och kanske i hela världen, som bearbetades redan på romarnes tid och i kritiska lägen ofta varit de spanska finansministrarnas sista resurs. Arbetet med och handterandet af kvicksilfver verkar emellertid i längden skadligt på dem, som äro sysselsatta därmed, i det de blifva darrhändta eller till och med få skälfva i hela kroppen. Då erfarenheten häraf är gammal i Spanien, har det äfven blifvit ett allmänt talesätt »att darra som en kvicksilfver-förgiftad», sp. azogado.
4 Flera gestalter i hvita skjortor. I sp. står encamisados = beklädda med skjortor, men de plagg, hvarom här är fråga, voro närmast jämförliga med de s. k. mäss-skjortor, som af våra präster begagnas under mässhaken.
5 Kandidaten visar sig lika lögnaktig som obetänksam, i det han först uppgifver sig vara licentiat, men strax efter tager tillbaka detta och erkänner vara mera än kandidat, och likaså i början säger sig hafva brutit sitt ben, medan det dock snart visar sig, att han endast haft det inklämdt under mulåsnan, så att han ej kunde få fram det. Det är nästan alldeles säkert, att Cervantes roat sig med att i denna person taga en lindrig, man kunde nästan säga humoristisk hämnd på en man, som en gång gjort honom mycket ondt. En nitisk cervantist, herr Nicolas Diaz Benjuméa har nämligen uppvisat, att man af namnet Lopez de Alcobendas genom omställning af bokstäfverna får Es lo de Blanco de Paz = »detta är historien med Blanco de Paz», och denne Juan de Blanco de Paz var
