50
faren med motgångar än med verser. Hans bok saknar ej god uppfinning, men han börjar ett och annat utan att föra något till slut; vi få afvakta andra delen, som han utlofvar; törhända han där bättrar sig och sålunda gör sig fullständigt förtjänt af det milda omdöme, som man nu ej kan gifva honom. Håll honom under tiden inspärrad i eder bostad, käre vän.» — »Det är jag med om, svarade barberaren; och här komma tre tillsamman: La Araucana af D. Alonso de Ercilla, La Austriada af rådmannen i Córdoba Juan Rufo, och El Monserrato af en valenciansk skald Cristöbal de Virués.» — »Alla dessa tre böcker, sade kyrkoherden, äro de bästa som i åttaradiga stanzer blifvit skrifna på kastilianska, och kunna täfla med Italiens yppersta; må de bevaras såsom de dyrbaraste poetiska klenoder, som Spanien äger.»
Kyrkoherden tröttnade på att beskåda flera böcker och önskade därför utan vidare öfverläggning, att alla de öfriga måtte brännas; men barberaren hade redan slagit upp en, som hette Angélikas Tårar. »Tårar skulle jag själf gråta, sade kyrkoherden, när han hörde titeln, om jag hade befallt att bränna en sådan bok, ty dess författare var en af icke blott Spaniens, utan hela världens berömdaste författare och synerligen lycklig i öfversättningen af några af Ovidii berättelser.»
Noter.
1 Jämf. kap. III, not. 3.
2 För de i detta kapitel omnämnda riddareromanerna och poesiböckerna skall redogörelse lämnas i ett sammanhang vid delens slut.
3 Turpin var ärkebiskop af Rheims omkring år 800. Honom tillskrefs länge en sagolik berättelse om Karl den stores tåg till Spanien, som likväl var författad till en del först omkring 1050, till en del ännu senare, men som, mycket läst och äfven trodd, vardt källan till talriks dikter och romaner, som från Frankrike spridde sig till Spanien, Italien, Tyskland och den skandinaviska Norden. Naturligtvis blott på gyckel kallar Cervantes honom en »sannfärdig historieskrifvare».
4 Matteo Bojardo, grefve till Scandiano (1430—1494), diktade sängen om den förälskade Roland, hvilken Ludvig Ariosto (1475—1533) fortsatte i sin rasande Roland. — Hvarför Ariosto just kallas den kristlige skalden, är svårt nog att inse, så framt man ej får antaga, att Cervantes därmed velat beteckna honom som epikern bland de kristne, liksom Homerus och Vergilius voro det bland hednafolken.
5 Originalet har: »då skall jag hålla upp honom öfver mitt hufvud, hvilket var det arabiska sättet att visa sin aktning och vördnad för böcker, skrifter, myndigheters påbud, m. m.
