Hoppa till innehållet

Sida:Cervantes Don Quijote (Lidforss) 1905 Förra delens senare hälft.djvu/130

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
129

olägenheten af bekvämlighet som här fattas, d. v. s. just den mening som uttryckes i öfversättningens text.

3 Med »kristet språk» menas naturligtvis spanska. Än i dag, tre hundra år efter det Cervantes skref sitt odödliga verk, kan man få höra samma uttryck på landsbygden och i småstäderna, där den lägre befolkningens okunnighet om främmande förhållanden är så stor, att man t. ex. tror protestanterna vara hedningar.

4 Från och med detta ställe benämnes den morisk damens följeslage ständigt el Cautivo. Detta ord betydde ursprungligen »den fångne», och då för tiden, när det var en vanlig sak att kristna, i synnerhet spaniorer, lefde i fångenskap i Barbaresk-staterna och behandlades som slafvar, användes ordet företrädesvis om dessa kristna slafvar, äfven efter deras befrielse ur fångenskapen. Hvarför åter fången kallas så, framgår först ur de följande kapitlen, där hans historia berättas.

5 Dessa ord äro sannolikt riktade mot Ciceros bekanta vers:
 Cedant arma togæ, concedat laurea lauro
— vapnen böra vika för togan (den fredliga hvardagsdräkten), en (triumfators) lagerkrans för (skriftställarens, den förtjänte medborgarens) lagergren.

6 De af D. Quijote anförda bibelställena äterfinnas i evangelierna nämligen Luk. 2: 14, Matt. 10: 12, Joh. 14: 27 och 20: 19, 231. — Den omständigheten att D. Quijote kan citera dessa ställen ur bibeln, hvars läsning var förbjuden för lekmän, torde kunna förklaras däraf att de ingå i den katolska ritualen.

7 Härmed menas de ofta omtalade »klostersopporna», som af munkarne utdelades åt de fattiga vid klostrets port eller inne på gården. Visserligen måste det hafva känts förargligt för de studerande att rifvas med yrkestiggare och skröpliga gubbar om denna torftiga förplägning.

8Spaniens och särskildt det inre af landets klimat karaktäriseras ypperligt genom uttrycket att man där har tres meses de invierno, y nueve de infierno, d. v. s. vinterkyla i tre månader, och hett som i helvetet under de nio andra. Följaktligen rustar man sig mest för att afvärja sommarhettan, och, när vintern kommer, har man inga varma kakelugnar som hos oss, utan endast en öppen spisel, chimenea, som dock sällan tages i bruk, samt vanligen en brasero, d. ä. ett slags på golfvet stående stort fat eller fyrpanna med glöd, där man för ett ögonblick kan upptina de valna fingrarna och fötterna.

9 Syrterna, den stora och den lilla, voro två vid kusten af Tripolis och Tunis belägna hafsbukter, som af gammalt ansågos mycket farliga för skeppsfarten. Samma dåliga rykte hade Scylla och Charybdis, det förra en klippa, det senare en hafshvirfvel i Messina-sundet, hvilka gifvit upphof till det bekanta ordspråket:
 Incidit in Scyllam qui vult vitare Charybdin,
= att komma ur askan i elden.

Don Quijote, I. 2.9