som voro i båten, och det arma och nödställda läge hvari hans kamrat och den sköna morinnan hade råkat; om dessa sade han sig icke veta hvad som blifvit af dem, om de kommit fram till Spanien eller om fransmännen tagit dem med sig till Frankrike.
Allt hvad kyrkoherden förtäljde åhörde kaptenen, som stod något afsides och gaf akt på alla sin broders rörelser. När denne såg att kyrkoherden redan hade hunnit till slutet af sin berättelse, drog han en djup suck, hans ögon fylldes med tårar, och han sade: »Ack, herre! om ni visste huru nära de saker ni nu berättat röra mig! så nära att jag nödgas visa det med dessa tårar, som i strid mot det passande och mot all min själfbehärskning frambryta ur mina ögon! Denne tappre kapten, som ni omtalat, är min äldste broder, hvilken, såsom kraftfullare och mera högtsträfvande än jag och min andre broder[1] valde krigarens ärofulla och ansedda yrke, den ena af de tre banor, som vår fader föreslog oss, såsom ni hörde af eder vän i den berättelsen, hvilken föreföll eder som en sannsaga. Jag inträdde på den lärda banan, på hvilken Gud och min flit förhjälpt mig till den ställning, hvari ni ser mig. Min närmast äldre broder bor i Perú och är så rik, att med det han sändt min fader och mig har han rikligen gäldat den arfslott han tog med sig, ja till och med gifvit min fader medel i hand att fullt kunna följa sin medfödda frikostighet; äfven jag har därigenom kunnat under bättre villkor och mera efter mitt stånd taga mig fram under min studietid och ernå det ämbete jag nu innehar. Min fader lefver ännu, ehuru han nästan dör af längtan att få höra något om sin äldste son, och han anropar Gud i ständiga böner att ej tillycka hans ögon i döden förr än han fått skåda sin son vid lif. Öfver denne, som är så förståndig, undrar jag likväl att han under alla dessa vedermödor och bedröfliga förhållanden, eller åtminstone när det gick honom väl, försummat att därom underrätta sin fader; ty, om han eller någon af oss hade vetat om det, skulle han icke behöft invänta underverket med rörkäppen för att erhålla sin lösepenning. Hvad som emellertid nu bekymrar mig är ovissheten om de där fransmännen gifvit honom friheten eller bragt honom om lifvet för att dölja sitt röfveri. Detta allt skall nu hafva till följd att jag icke kan fortsätta min resa med samma tillfredsställelse som jag började den, utan med allsköns sorg och bedröfvelse. Ack, du min gode broder! den som nu visste hvar du är, så skulle jag uppsöka dig och befria dig ur dina
- ↑ Enligt originalet borde det visserligen heta »en annan min yngre broder», men i början af D. Rui Pérez’ berättelse (39:e kap., sid. 135 här ofvan) säges uttryckligen, att det var den yngste af bröderna, som ville begifva sig till Salamanca att där fortsätta sina studier, och följaktligen var den som farit till Perú den mellersta af dem och äldre än lagmannen.
