Sida:Cervantes Don Quijote (Lidforss) 1905 Förra delens senare hälft.djvu/278

277

Men Don Quijote segerns krans skall bära,
Bellonas vän skall Grekland, Gallien lära,
att Mancha öfverträffar bägge två.

Ej, Rocinante, glömmas skall din ära;
Din raskhet — världen det bör veta få —
Bayards och Brilladors^[1] ses öfvergå,

⁎              ⁎
⁎

Gycklaren, argamasillansk akademiker, öfver Sancho Panza.

Det här är Sancho Panza, stor i ära,
fast liten till sin kropp. Trogen som få.
Mer sveklös väpnare man ej sett gå
på Jordens rund, jag tryggt därpå kan svära.

Att blifva grefve var han ganska nära,
och att han det ej vardt berodde på
den lumpna värld, som jämt förföljt de små
och ej försyn vill ens för åsnor bära.

Ja, på sin åsna (med förlof) han red
och följde Rocinante och sin herre,
den spake väpnare, viss att lönen vinna.

Men hoppas fåfängt, det är mänskors sed;
och äfven Sancho måste se, dess värre,
sitt sköna framtidshopp i rök försvinna!

⁎              ⁎
⁎

Busen, akademiker i Argamasilla, på Don Quijotes graf.

Epitaphium.

Här till hvila man lagt neder
sorgsne riddarn af La Mancha;
på sin häst han vidt sågs vanka,
pryglad svårt till kropp och leder.

Och bredvid har fått sitt läger
Sancho, som hans öde delat.
Hvad! om i förstånd han felat,
större trohet ingen äger.

⁎              ⁎
⁎

1. Brilladoro (ital. Brigliadoro, den guldglänsande) var Rolands, och Bayardo Rinaldos stridshäst, båda bekanta genom Ariostos Rasande Roland.