82
Också underminerade han hennes kyskhets klippa med all flit och med sådana medel att, äfven om Camilla varit af brons, hade hon måst falla. Lotario grät, bad, lofvade, smickrade, envisades och ljög med så varma känslor, med tecken till sådan uppriktighet, att han bragte Camillas sedesamhet att stranda och lyckades vinna en seger som han minst hoppades och mest atrådde. Camilla kapitulerade, Camilla gaf sig; men ej var det så underligt, när icke heller Lotarios vänskap höll stånd! Ett tydligt exempel, som visar oss att man besegrar kärlekens lidelse endast genom att undfly den och att ingen bör inlåta sig i kamp med en så mäktig fiende, emedan för att besegra hans om också blott mänskliga styrka man behöfver gudomliga krafter.
Leonela, men hon ensam, fick kunskap om sin frus svaghet, ty de båda svekfulla vännerna och nyblifna älskande kunde icke dölja den för henne. Lotario ville icke omtala för Camilla Anselmos plan eller att denne hade gifvit honom tillfälle att komma därhän, på det hon ej måtte underskatta hans kärlek och tro, att han blott af en händelse, utan öfverläggning och icke med afsikt, hade sökt hennes gunst.
Efter få dagar återkom Anselmo hem, men märkte nu icke hvad som fattades där, nämligen det som han minst vårdat och mest skattat. Han gick genast att besöka Lotario och träffade honom hemma; de omfamnade hvarandra, och den ene frågade om den andre hade lif eller död att förkunna honom.
— »De nyheter jag kan meddela dig, min vän, sade Lotario, äro att du har en hustru, som är ett värdigt föredöme och en krona för alla dygdiga hustrur. Allt hvad jag sagt henne har varit som taladt för vinden; löftena hafva försmåtts, gåfvorna icke mottagits; några hycklade tårar, som jag göt, gjorde hon ordentligt narr af. Kort och godt, liksom Camilla är ett inbegrepp af all skönhet, så är hon ett förvaringsrum för kyskhet, belefvenhet, tukt och alla de dygder, som kunna göra en ärbar kvinna prisvärd och lycklig. Tag du tillbaka dina pengar, min vän, ty här har jag dem utan att hafva behöft röra dem; Camillas oskuld är icke fal för så lumpna ting som skänker eller löften. Var nöjd, Anselmo, och anställ inga flera prof än dem du redan gjort; har du torrskodd kommit öfver det haf af svårigheter och misstankar, som pläga och kunna hysas af kvinnorna, så gif dig icke åter ut på nys vedervärdigheters djupa ocean och anställ icke med en annan lots något rön om det fartygs duglighet och hållbarhet, som
