namn blott genom att vara dygdig, utan äfven genom att synas sådan; kvinnans heder lider mycket mera genom oförsiktigheter och alltför fritt uppförande i det offentliga än genom hemliga dåligheter. Om du i ditt hus inför en dygdig kvinna, så är det en lätt sak att bibehålla henne, ja till och med göra henne ännu mera framstående i hennes dygd; men, hemför du en dålig kvinna, kommer det att bereda dig stora svårigheter att förbättra henne, ty det låter sig ej så lätt göra att öfvergå från den ena ytterligheten till den andra. Jag säger ej att det är omöjligt, men jag anser det för svårt.»
Allt detta åhörde Sancho, och han sade för sig själf: »Så snart jag yttrar något som har malle och must i sig, brukar denne min husbonde säga att jag kunde taga en predikstol i handen och vandra världen omkring och predika allahanda goda ting; men jag säger om honom att, när han begynner rada upp det ena vishetsspråket efter det andra och att dela ut goda råd, så kan han inte bara taga en predikstol i handen, utan två på hvart finger och gå omkring och tala på torgen allt hvad man kan önska. Det är då hin till vandrande riddare du är, som vet och förstår så mycket! Jag tänkte i mitt sinne att han inte begrepe annat än hvad som angår hans riddarsaker, men det finns sannerligen ingenting som han inte sticker sig in på och lägger sitt ord till!»
Detta mumlade Sancho så där halfhögt; hans herre hörde en del däraf och frågade honom: »Hvad är det du muttrar för dig själf, Sancho?»
— »Jag säger ingenting, och jag muttrar inte om någonting, svarade Sancho; jag sade bara för mig själf, att hvad Ers Nåd nu sagt borde jag hört innan jag gifte mig; då skulle jag nu kanske säga att lösker oxe har lätt att slicka sig.»
— »Är din Teresa då så stygg af sig, Sancho?» frågade D. Quijote.
— »Inte är hon så värst stygg, svarade Sancho, men inte är hon så värst snäll heller; till minstingen är hon inte så snäll som jag skulle önska.»
— »Du gör orätt, Sancho, sade D. Quijote, i att tala illa om din hustru; hon är dock, när allt kommer omkring, dina barns mor.»
— »För den delen kunna vi vara kvitt, genmälde Sancho; hon talar också illa om mig, när det tar på henne, i synnerhet när hon är svartsjuk, för då må den lede själf dras med henne.»
I tre hela dagar stannade de nu hos de nygifta och und-
