CHEFEN FRU INGEBORG
urgamla moraliska fordringar, sammanvävt av Tio Guds Bud och otaliga andra bud. Hur många av dem äga kraft och betydelse? Ytterligt få. Bör man då riva sönder skräpet? Inte det jag tror. Skall man riva ned en moral bör man ha fantasi nog att bygga en ny. Men fantasien saknas fullständigt. Ny moral salubjudes dagligdags — humbug, uppkok på det gamla. Vad vi har att göra är att söka upprätthålla status quo, vilket visserligen inte ska lyckas oss särdeles länge. Vi återsjunka i det mjuka kaos, mogna för sömn. Vår dag är slut och vi ängslas som barn för sängen. Den är kanske inte så farlig. Vi ropa på framåtskridande och utveckling, alldeles som barnen för att få vara vakna lite längre i sista stund ropa att de glömt läsa sina läxor. Ha vi glömt att läsa vår läxa, så är försummelsen ohjälplig. Vi är redan för trötta att lära något nytt. Låt oss tillbringa den sista timmen i frid, roande oss med våra mekaniska leksaker, våra flygmaskiner, vår radio, vår tilltagande livslängd (som om vi inte hade nog med gubbar), våra snabba kommunikationer (som om vi inte lika gärna kunde hålla oss stilla), vår materiella kultur, vår folkökning (som om vi inte redan vore alltför många), vår psykologiska forskning (helst i spiritistisk riktning, som skänker nästan ännu större möjligheter att bluffa), våra upptäckter och vår beundran för vilda folkslag (vi är nämligen lite för lite råbarkade). Låt oss inte heller glömma den skimrande, förbryllande och nyckfulla leksak, som roat oss så tappert under årtusenden: kärleken. Men låt det vara en fordringslös kärlek. Ty vår moraliska fantasi har slocknat. Vi ha inga nya prydnader att hänga på vår julgran. De gamla betlehemsstjärnorna ha slocknat, de gamla vaxänglarna ha tappat sina vingar. Lämna dem i lådan, pryd granen med vanliga färska ljus och tänd dem. Det är min åsikt.
196
