Sida:Chefen fru Ingeborg 1952.djvu/61

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

CHEFEN FRU INGEBORG

Denna riksviktiga sak kan endast chefen avgöra. Och chefens orubbliga beslut är: Han skall kalla mig mamma.

Hon räckte honom kinden och kände en mycket lätt beröring av hans läppar. Hon hörde honom säga, lågmält, nästan blygt:

Tack, mamma.

Det stack till i henne. Hon undrade, hur den andre skulle ha sagt det där — den rätte, som inte var den rätte. Den rätte, som skulle ha gått i par med Kurt! Den drömmen var krossad, den leken förbi. Hur kan en gammal människa ligga vaken en halv natt för att leka med tomma inbillningar? Det är inte mer än rätt och lagom att hon dagen därpå blir besviken.



FIRMAN JACQUES BALZAR

Blev hattarna en framgång? Svårt att avgöra. Somliga sa ja, andra sa nej. Herr Andersson avgav följande förklaring:

Om hattarna var en god eller dålig affär, det kan jag inte säga nu. Och jag kommer inte att kunna säga det vid bokslutet. Men om tre eller fyra år ska jag kunna säga chefen, huruvida vi gjort en dumhet eller ej.

Försäljningen gick utmärkt. Så gott som hela partiet slutsåldes på några veckor. Men vad hade försäljningen kostat? De betydande reklamkostnaderna kunde man överblicka, likaså kostnaden för ökad personal. Men lokalen?

I firman Balzars fastighet fanns tvenne rätt stora lokaler med fönster och ingång vettande åt en sidogata. Här var helig mark, ty i dessa lokaler hade den unge Jacques Balzar för jämnt femtio år sedan börjat en blygsam verksamhet som coiffeur i den ena lokalen och modehandlare i den

59