( 172 )
CLI.
Den stjernesagan om en mjölkig väg,
Är ej så ren som denna, hvilken bjuder
Konstellation af mera ljufligt sken.
Den heliga naturen högre segrar
I denna sparda hjelp, än i det djup,
Der fjerran verldar gnistra: — helga amma!
Hvar droppe af din ström skall finna väg
Till fadrens hjerta och sitt ursprung fylla,
Med lif, som friad själ i verlden återsmälts.
CLII.
Till Molen vänd, som Hadrian reste högt —
Cæsarisk härmning af Egyptens massor,
Colossiskt aftryck af oformlighet —
Hans vandrings fantasi, från fjerran Nilens
Ofantliga modell, tvang konstnärns hand
Att denna stora dôm för jättar bygga —
Graf åt hans usla mull. Hur måste le
Betraktarns blick med filosofiskt löje,
Ått se ett företag så stort för sådant mål!
CLIII.
Se! denna dôm — den undransvärda dôm,
Mot den, Dianas under var en koja —
Se Frelsarns tempel på martyrens graf.
Ephesens underverk jag har beskådat,
På hed kolonner strödda, ensligt skydd
För jackal och hyæn i skuggan dolda.
Jag sett Sophias blanka tak, hvars glans
Af solens sken förhöjs; och jag beträktat
Eröfrarn Moslems bön inom dess helgedom.
