( 33 )
4.
Det en olycklig trötthet är,
Vid hvad jag möter, ser och hör.
Mig skönhet icke fägnar mer;
Och knappt ditt öga kan mig tjusa.
5.
Det är en ouppbhörlig natt
Som dicktad judisk pilgrim följt.
Han räds att bortom grafven se;
Och förr'n i den, ej hvila finner.
6.
Hvad flykting från sig sjelf kan fly?
Till zoner, fjerran mer och mer,
Mig följa hvart jag vandra må,
Vårt lifs fördärf, demonen tanken.
7.
Må andre synas känna fröjd
Och njuta hvad jag vägrar mig,
Af vällust tjusade i dröm;
Mer ej som jag från drömmen vakna!
8.
I många luftstrek vandrar jag,
Af det förflutnas minnen qvald.
Och, är för mig den enda tröst,
Att hvad må ske, jag rönt det värrsta.
9.
Hvad är det värrsta? Fråga ej —
Af ömkan forska icke mer
Far fort att le; ej yppa sök
Hvad afgrund döljs i mannens hjerta.
