Hoppa till innehållet

Sida:Chydenius Omständligt svar (1765) med Erinringar och Ödmjukt memorial.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

12

farliga de utbrott äro, som man af en tryckter och förtwiflad menighet har at befara, och at ingen kan så utblottas, at han icke hafwer en knif i behåll at hämnas med.

När Taciti ord: ”Ju färdigare någon war, at befordra twång och träldom, ju större heder och ägodelar öfwerhopades han med” på ena sidan sannas, ju närmare kan ock det träffa in, som han säger på et annat ställe, ”at folket blef oroligt, icke därföre, at de måste lyda, utan för de mägtigas girighets skul.” Är här då tid längre, at göra skilnad imellan bruk och missbruk af en Magt, som är utan controll? Är det tid, at updraga hela Rikets rörelse i få människors händer, och utestänga andra, då förnuft, förfarenhet och et allmänt missnöje fordra en snar ändring härutinnan.

Hwarföre går Criticus förbi den målning Auctor gifwit, om Rikets ömkeliga belägenhet i denna delen? mon han wågar neka sanningen däraf? Åtminstone har han i sin Wederläggning icke anfört skäl därtil, och allmänna rösten är aldeles emot honom. Författningarna äro ju redan 40, 50 til 100 år gamla, och således icke mera uti sin yngsla. När blotta hoppet om Product Placatets utfärdande, war efter Critici utsago, inom et års tid i stånd, at öka mer än dubbelt Swenska Fartygens antal, måste ju de dymedelst förwäntade skatter på 40 års tid, åtminstone til någon del hunnit komma in; men då ordstäfwet sannas, omnia ruunt in pejus, blifwer det för allmänheten altför långsamt, at wänta på den därigenom lofwade winst, och Criticus måste i denna delen hafwa ondt efter medhåll af andra, än dem, hwilka likna en Ängelsk Adelsman, som ej förr upphörde med sin bittra klagan öfwer sitt Fäderneslands olyckor, än honom blef bewiljadt et gods af några tusende pund Sterlings årliga Ränta, ifrån hwilken dag han skattade Ängelland så sällt, som han tilförene war rörd öfwer dess elände.


§. 8.

Ifrån dessa allmänna betraktelser, går Auctor in i en närmare undersökning af en författning, som han bland många andra trott bidraga til den ömkanswärda ställning, hwaruti wår Handel sig nu befinner, nämligen Product-Placatet af år 1724 och

dess