Hoppa till innehållet

Sida:Chydenius Omständligt svar (1765) med Erinringar och Ödmjukt memorial.djvu/131

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
131

Product-Placatets utfärdande år 1724, 113 Handels-Fartyg omöjeligen kunnat göra tilfyllest til halfwa Commercens bestridande, som af Borgare-ståndet redan 1723 blef så tydeligen wist, och hade Kongl. Commerce-Collegium ingalunda wågat med så litet antal egna Handels-Fartyg styrka til något Product-Placat, och än mindre är det rimligt, at et Collegium, som hade noga Förtekningar öfwer alla Skeppen, skulle listeligen för Kongl. Maj:t upte et större antal Fartyg, än som werkeligen gafs uti Riket. Men som Criticus så i detta, som mångt annat nödgats taga alt för godt, hwad han kunnat öfwerkomma, i en sak den han ej sjelf kändt, förtjenar han uti sin missräkning på detta stället billig ursäkt.


§. 82.

I 43. §. kommer Criticus at röra wid Auctors tankar, om wåra många hushålls-författningar, dem han anser för nödiga. Då jag härwid undantager, hwad Criticus anförer emot Auctors Person, talar han här tämmeligen wackert om sjelfwa saken: Jag har i den delen tydeligen yttrat min tanka i Swaret på Kongl. Wetenskaps Academiens Fråga: Om orsaken til Swenska Folkets utflyttning pag. 97. alt til slutet af samma §. och är jag helt ense med Criticus därom, at Medborgares rättigheter och skyldigheter skola genom Lagar och författningar regleras, och lägger det därtil, at de måste wara reciproque, om de ej skola wändas til twång.

Jag går ännu in med honom däruti, at äfwen rättigheter och skyldigheter i näringar må genom författningar determineras; men NB. icke så långt, at Närings-idkare därigenom hindras ifrån sina göromål, där de för Staten och sig sjelfwa wore nyttigast, och än mindre så, at den ena Medborgaren får större rättigheter och mindre skyldigheter, än den andre. Wi tale nu blott om Närings-idkare.

Således blifwer den Oeconomiska Författning i mitt tycke oumgängelig, som förklarar alla Närings-idkares Rättighet bestå däruti, at inom dygdens skrankor få lefwa, arbeta och försörja sig och de sina, utom någon farhoga, at så länge de

blif-
R 2