4:to. At Ängelsmännernes Navigations-act, och dryga Exportations-præmier, med flere Nationen sjelf graverande Författningar hafwa aldeles ingen grund i Statens rörelse, emedan den är allmänt i hela Europa ärkänd för öfwerlägsen, emot andra Nationers, och således aldeles icke behöfde frukta för deras öfwermagt, utan äro blott en chimere, under hwilken Wäxel-partiet förwärfwat sig rättighet, til dryga räntor, af de öfriga Närings-idkare i Staten.
5:to. At Penninge-rika Stater, hwars Köpmän röra sig med flere millioners Capitaler, äro efter den, af Herr Secreteraren Runneberg i Wetenskaps Academiens, Handlingar för år 1764, 2:a Quartalet, utstakade naturliga styrka, de aldraswagaste, at hindra fattiga Staters handel och rörelse.
Genom denna 5:te punct, understödd af de föregående, går hela det 23 och 25 Critici moment aldeles öfwerända; hwarest han blandar tilsammans, de snör-rätt emot hwarannan stridande Ideér, om en naturlig Handels-styrka, och Penning-rika Nationers rörelse, sådane som de äro, med hwilka Swerige mäst hafwer at handla.
24:de Momentet kan någorlunda gillas, allenast de där omnämde kostnaderna ej stanna på Staten, utan de personer, som genom sådane omkostningar tänka winna med tiden.
§. 94.
I 26 och 27 momentet wil Criticus wisa, at Product-Placatet icke ålagt utlänningen något twång, utan endast wilkor och förbehåll. Men hwad tro Criticus skulle tycka därom, om det förnämsta wilkoret woro i denna stadga, at mista Skepp och Gods, om något annat finnes på dess Fartyg, än egna Lands Producter? Dock, hwem skulle kunna kalla sådant för twång? Criticus måste warit för godtrogen, och ej gått längre in uti påfölgderne af wilkor och förbehåll, än han af andra blifwit ledder. Han räknar up en Spanior och Portugisare, och säger: at de äro wälkomna til oss med Salt. Han hade nästan med samma fog kunnat nämna Turken, Algieraren och Chinesen, med flere Stater, alla med sina Lands Producter, fast de
