Hoppa till innehållet

Sida:Chydenius Omständligt svar (1765) med Erinringar och Ödmjukt memorial.djvu/39

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
39

icke förhasta mig i mitt omdöme. Jag frågar dig, min Läsare! Hwad synes dig härom? Har Criticus hållit sina löften? Eller stå de icke rätt wäl sin uphofsman til heder midt ibland de upräknade beskyllningar? När man tillika öfwerwägar huru Criticus farit öfwer de allmänna skälen med harefoten, som Auctor anfört för sin sats; men med en grym ifwer hakat sig fast wid det som närmast rörer Product-Placatet, får man märka på hwad fot han mäst ömade. Dock stor sak i detta, som icke hörer til hufwud-målet.


§. 24.

I Critici Afhandling finnes någre sådane satser antagne för grund-sanningar, som efter all min öfwertygelse, åtminstone ännu äro obewiste, om icke aldeles oriktige, såsom då han pag. 13. är i begrep, at wisa de sanskylliga grunder, hwaruppå Kongl. Collegierne bygt sitt til Riksens Höglofl. Ständer under den 10 April 1723 afgifne betänkande, om Rikets Handel i gemen, då det heter: ”Sedan utlänningarne nog länge och alt ifrån urminnes tider dragit åt sig Rikets märg och must, dymedelst, at de icke allenast gjort sig den Handels-winst af Rikets Producter, (hwilka de i nästan alla inrikes Sjö-hamnar med fördel uphandlade), som eljest kunnat tilfalla inbyggarena, så framt Producterne hade med egne Fartyg blifwit utförde; utan ock den båtnad på de utrikes ifrån införde nödige Warorne, som äfwen icke hade gått utur Riket, om icke i brist af egne tilräckelige Fartyg, man warit nödtwungen, at taga Warorne utur andra handen, eller at därom tillita Ängelsmän och Holländare; Icke at förtiga, hwad utlänningarne förtjänte på Frakter Swenska Städer imellan: sedan äfwen för samma orsak skul, de inhemske Skeps- Bygg- och Rederierne, omöjeligen kunde komma i det stånd, som wederborde; och altså icke eller Rikets Sjö-fart och Handel utwidgas och tilwäxa, som erfarenheten nogsamt wiste; Så ock i öm betraktan af den härifrån flytande ständiga Nationelle förlusten, och den därutaf följande större och större underwigt i Handelen, togo Högbemälte Kongl. Collegier under nogaste öfwerwägande, huru och igenom hwad medel detta säkrast skulle kunna hjelpas, och förekommas.”

Det är et underligt begrep om den Nationnale winsten, som man redan i flere Secler gjort sig hos några Stater i Europa, som

i sin