Hoppa till innehållet

Sida:Chydenius Omständligt svar (1765) med Erinringar och Ödmjukt memorial.djvu/52

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

52

fattningarne blifwit i stånd satte, at wara egennyttige kan jag för min del icke begripa. Mon bemälte Collegium redan hade glömt bårt, huru fruktlösa slika åtwarningar warit, dem Kongl. Collegium i de aldraalfwarsamaste termer några år förut låtit afgå, at stilla Götheborgs boernes wåldsama sammansättning emot Wärmelands Bärgslag, hwarigenom Kronones egit tionde Järn samma år lemnades aldeles osåldt, och de därpå gjorde anordningar kommo med protest tilbaka? Mon icke Collegium kunde taga det för afgjort, at människan är lika ond hwarest hon är, och at det är och blifwer en dårskap, at lita på personliga dygder?

Hwad grund kunde Kongl. Collegium hafwa, at hysa bättre tankar och mera förtroende til människor, som lefde i den ena Societeten, emot dem, som lefde uti en annan? Jag tycker, at då Collegium 1722 i sitt betänkande til Kongl. Maj:t af den 12 Nov. angående Handtwerks Warornas stegring wisste at säga, det alla botemedel däremot woro i Handtverks-Societeten förgäfwes, utom den enda, at genom en större frihet stoppa Källan, (nämligen det twång, som Skråna woro i stånd, at utöfwa emot Nation, så hade det lika lätt kunnat sluta, at äfwen sammansättningar, som Product-Placatet kunde gifwa anledning til, utur ingen annan principe kunde undwikas i Handels-Societeten. Hwem hade förestäldt sig, at Collegium, som näst förut beropat sig på dageliga förfarenheten däruti, at Taxor och Förbud intet woro, at bygga på, nu trodde at blotta hotet af Placatets uphäfwande hade en så kraftig werkan, at Handlande ej skulle wåga sig, at stegra up sina Waror, och fälla priset på wåra Exporter, fast de blefwo färre, än förr. Mon Collegium härwid nyttjade den Regel, som det sjelft näst förut sagt, ej allenast wara generel, Utan äfwen oryggelig, nämligen, at ymnighet ger godt köp? eller mon Collegium trott, förbud emot Warors införsel skaffa ymnoghet på dem?


§. 30.

Men, hwad hände? Så frågar Auctor, och berättar något hwad han wisste. Criticus frågar på samma sätt, hwad hånde? Han lofwar swara därpå, och säger orsaken därtil, emedan

Auctor,