Hoppa till innehållet

Sida:Chydenius Omständligt svar (1765) med Erinringar och Ödmjukt memorial.djvu/58

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

58

egen ordning? eller ock uptäcka de medel, hwarigenom Collegierna trodde detta Compagnie kunna hållas inom billighetens gränsor, utom hwilket et sådant reglerat Tjärupris kunde leda allmogen i et slafweri för några Handlandes winst och wälmåga.

När en menighet för sin möda och tilwerkning bindes wid et stadgadt pris; men dess behof få säljas efter godtycko, är wägen öpnad til rubbning i den säkerhet Konungen, Reg. form. 2. §. sworit sina undersåtare, nämligen: at ingen undersåtares gods, löst eller fast någon afhända eller afhända låta. Och hwad de öfrige Warornas pris anbelangar, hade Collegium i Brefwet af den 12 November 1722 tydeligen wist, at inga Taxor med dem kunde hållas, utan at den enda Regel war fast och oryggelig, at ömnoghet ger godt köp, hwaraf således måst hända, at om ock Tjäru-priset på bästa sätt blifwit reglerat, men inköps-prisen på allmogens behof, hwilka bemälte Collegium widgått sig ej wara mästare af, blifwit upstegrade, hade arbetaren i samma mon blifwit satt i mistning af sin ägendom. Ständerne finnas därföre hafwa warit för mycket uplyste, at gynna et så äfwentyrligt försök, och Landshöfdingarne, så wäl som fläste Städernes Borgerskaper protesterade däremot på det högsta, hwarigenom Kongl. Collegierne likwäl ej afstodo från sin tanka, utan anmälte målet å nyo hos Kongl. Maj:t den 26 Januarii 1726.


§. 32.

Hwad hände widare? 1723 under den 10 April anmältes, som förr är sagt, af Kongl. Collegierne saken om Product-Placatets utfärdande, hwilket de höllo före böra då straxt ske, ehuru ej mera än 100 Fartyg, större och smärre, wore i hela Riket at tilgå, dem Borgare-Ståndets Fullmägtige tydeligen wiste ej förslå til hälften af wår utländska rörelse, och genom hwilket förslags werkställande, då straxt half-parten af Rikets rörelse hade afstannat, som i sjelfwa werket låter föga bättre, än at en del af Riket med det samma skulle ödeläggas, blott at uphjelpa wåra Rederier.

Sådant kunde ju icke undgå Riksens Ständers upmärksamhet, när de sågo tillika, at Stockholms Fullmägtige aldeles

icke