Hoppa till innehållet

Sida:Chydenius Omständligt svar (1765) med Erinringar och Ödmjukt memorial.djvu/95

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
95

blifwer den förnämsta Källan til rikedom. §. 4. Inskränker Städernes i Norrlanden rörelse och Handel endast på Stockholm och Åbo.

Ingen war så blind, at han icke såg, huru tungt detta ook skulle blifwa för de Norrländske Städerne at bära, fram för alla andra Rikets Handlande. Det undgick ej eller den Store Konungens GUSTAF ADOLPHS upmärksamhet i samma Ordinantie, ty §. 5. heter det uttryckeligen: På det Norrlands Städerne måge wid magt blifwa, och genom föregående §. icke aldeles Handels-löse, som annors ofelbart måst hända, så wele Wi härmed strängeligen förbudit hafwa alla andra olagliga Hamnar i Norrlanden, i så måtto, at ingen efter denna dag skal drista sig, at besöka någon annan Hamn, än sjelfwa Stads-Hamnarne, och där med Borgerskapet, och ej med Landtmannen, handla och köpslaga. Högbemälte Konung såg lika wäl hwad odrägeligt twång sådant skulle medföra för Landtmannen, och säger därföre i samma §.: at landet war widt, så at Allmogen icke utan sin skada och afsaknad kunde besöka Städerne med sina Waror; Men hwem frågade stort efter Allmogen, allenast man fick Städerne hulpna uti sin ordning, den ena öfwer den andra. Landtmannen mättas här med et wackert löfte, at Kongl. Maj:t wille framdeles låta bese landets lägenhet, och alla wanliga Hamnar, så ock flere lägliga orter och dit införordna alla de Birke-karlar, Lands-köpmän, Ämbetsmän, så ock alla dem, som seglats bruka wela och där i landet bo.

Hwar och en, som minsta kärlek hyser för sitt Fädernesland, måste ju stanna i häpenhet, när han besinnar, huru dyrt Allmogen i Norrland, fick umgälla Stockholms fördelar. Det Monopolium, som Hufwud-staden sattes i stånd, at föröfwa med Norrlands Städer, skulle de på lika sätt sättas i förmögenhet, at til sin ersättning utöfwa emot Allmogen.

Huru bakwänd är icke denna ordning? Här tror sig Hufwud-staden wara Riket, de andra Städer dess betjenter och Allmogen anses skyldig, at upoffra sina Medborgerliga rättigheter til bådas upkomst, öfwerflöd och nöje. Är detta rätt, så är Systemen ock riktig, fast den beklageligen aldrig bär sig länge, utan nödgas efter-

hand