Landslagen hafva blifvil utan egen Kyrkbalk, men att Uplandslagens Kyrkbalk finnes i en del handskrifter af Stadslagen, likasom i många handskrifter af den yngre Landslagen. Af alla mig bekanta handskrifter af Stadslagen är det dock blott elfva, hvaribland den äldsta nu i behåll varande (cod. A.), som äro försedda med Kyrkbalk af Uplandslagen[1], och 3 (codd. R, 33. och 73.) hafva Södermannalagens Kyrkbalk. — Sedan K. Carl IX år 1608 hade låtit af trycket utgifva K. Christoffers Landslag, dröjde hans son, efter sitt tillträde till regeringen, icke länge att vidtaga samma åtgärd med Stadslagen. Detta arbete updrogs år 1613 åt Archivarien Jonas Bure, som der-vid borde begagna de bästa exemplar han kunde finna[2]. Huru Bure fullgjorde detta updrag, visar den år 1618 tryckta editionen af Stadslagen, om hvilken skall handlas i andra afdelningen af detta företal. I det öpna bref af d. 7 Januarii 1618, som K. Gustaf Adolf låtit införa i början af den då tryckta Stadslagen, och hvilket äfven i början af närvarande edition blifvit meddeladt, omförmäler Konungen huruledes framfarne Sveriges Konungar och Regenter hade ”låtit en särdeles stadga och lagbok sammanskrifva och påbjuda för alle köpstäder uti riket”; men på det detta arbete ”icke måtte genom oför-ståndige afskrifvares eller andra vrångvisa menniskors egen vilja föras utur sin rätta mening”, så hade Konungen funnit för godt att låta trycka Stadsla-gen, och till den ändan ”låtit sammanhämta de äldsta, bästa och
- ↑ Jag räknar då icke cod. N, som innehåller både K. Magnus Erikssons Landslag och Stadslagen, och efter den senares slut UplL:s KkB., skrifven af annan hand och ej sammanhängande med det föregående; icke heller cod. 48, der KkB. är skrifven senare än Stadslagen och icke dermed sammanhänger. Några i början defekta handskrifter finnas (se not. 1 sid. 3), om hvilka man ej kan veta om de hafva haft någon Kyrkbalk.
- ↑ K. Gustaf Adolfs bref dat. Vässby d. 3 December 1613 (Riksregistr. i Riksarkifvet) innehåller: ”wi hafwe uthi Fullmacht och befalning gifuit wår troo tienero Jonæ Bureo, at han uthi Stokholm skall lathe tryckta Stadzlagen, sampt och den gamble Wästgöthelagen, efter de gamble wisse oförfalskade Exemplaren, de bädste han kan finne. Befale fördenskull hermedh wåre Booktryckiare dersammastädes, ehvilke och när som hälst han derom tillseijandes wardher, de strax samma arbethe antage och dedh medh flijt fulföllie och utan någon oppeholdning till ände före”. Samma dag afgick, enligt en af Herr Bibliothekarien Styffe mig benäget meddelad antekning, bref till Magistraten i Upsala om ett exemplar af Stadslagen, som skulle lemnas J. Bureus till låns när han det fordrade. — I afseende på Vestgötalagens tillämnade utgifvande af Bure, må här anföras att, enligt en äfven af Herr Styffe mig meddelad underrättelse, i Riksregistraturet finnes ett K. Gustaf Adolfs bref af d. 9 November 1613 till en Jöns Nilsson, som upmanas att till Konungen insända en Vestgöta lagbok, som Jöns Nilsson skulle hafva bekommit efter sin framlidne broder Peder Nilsson, och hvilken han med det första skulle återfå; och under samma dag är anteknadt att ett bref afgått till ”N. N.” att han skulle insända till Cancelliet den lagboken som var i ”Löösse”; men detta bref är icke infördt i Registraturet. Sistnämnda lagbok är utan tvifvel den ännu i behåll varande handskrift, som innehåller VGL:s yngre codex, jämte den för Lödöse lämpade Bjärköarätten, fastän denna handskrift ej förr än på 1680-talet ur enskild ego inkom till Antiqvitets-Collegium (se VGL. föret. sid. XV). För Stjernhjelm, som år 1663 utgaf VGL., var den okänd.
