20
Fjerran ifrån tummelplatsen så en ensam luta ljöd,
Då till Sveriges dalar rygtet nådde om din krigar-död.
Hvad du var vi föga kände, hvad du blef vi känna nu:
Endast hjelten genom döden vinner rygtbarhet, som du.
Mycket kan förgå i verlden: ej det namn likväl förgår,
Som, af ädla bragder smyckadt, på historiens tafla står.
Manligt mod och öppet sinne, saken, som du stridde för,
Till en ståtlig riddarsaga dig i sångens rike gör.
Är ock riddartiden flyktad, ack, så länge vi ha män,
Kraftige, som du, och stolte, lefver riddarsinnet än.
För ditt fosterland en prydnad, nu, du Danas ädle son,
Äran af ditt namn tillhörer . . . Skandinaviens pantheon.
Herrligt är att redligt handla, skönt att dö, som du har gjort,
Herrligt ock att få besjunga allting sannt och godt och stort.
Må min sång, som vestanvinden, kring din graf blott susa få:
När en bättre stämma höjes, gerna min försvinna må!
