Sida:Döds-runor, 5 juni 1848.djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs




Lejonhufvud.


Sluten eder tätt tillsamman; krafter af hvarann vi få.
”Hvilken fröjd, när tusen hjertan, som ett enda hjerta slå.

”Midt i rörlig sköldborg, bröder! midt i vapnens blanka krans
”Stolta Dannebrogen svajar med en morgonrodnads glans.

”Blicken dristigt dit mot höjden! Hören fiendernas rop!
”Döden spänner blodigt bälte kring vår lilla, tappra hop.
 
”Huru flammar icke bröstet, klappar hjertat ej deri!
”Dannebrogen fladdrar kring oss, som en sky med blixtrar i!

”Icke jag, som J, för egen fosterjord min klinga drar,
”Men en fosterbror er ära i min ära likväl har.

”Manlig strid är mannen värdig; låt oss pröfva nu derpå!
”Svensk och Dansk om hjelte-lagren skola täfla båda två! —