53
hans lidande har fienden behandlat honom med omsorg och vänlighet, och efter hans död hitfördes hans lik från Flensburg. Han hade i de sista ögonblicken yttrat den önskan, att han gerna ville hvila vid sidan af hans den 5 Juni fallna vapenbröder, som vi här jordfästade med stor högtidlighet. Klockan half 8 i dag på aftonen begrafde vi qvarlefvorna af vår Norrske, tillgifne vän. Den för fienden från Dyppel flyktade Danske prosten Carstens höll ett vackert liktal öfver honom. Stadens och dess omgifningars unga damer hade beklädt hans likkista med blommor. En lagerkrans slingrade sig kring buketter af röda och hvita törnrosor på kistlocket. Flere embetsmän och alla militärer, som voro tillstädes och tjenstlediga, slöto sig till processionen, hvaruti äfven en mängd personer af de lägre klasserna deltogo. De Norsk-Svenska frivillige buro den döde från kyrkan till grafven, der de vid den bortgångne landsmannens stoft utgjöto varma afskedstårar. Det var en vacker afton; solen kastade sitt rosenskimmer mellan trädens löfverk ned på den öppna grafven, samt öfver doftande kransar på de högar, som gömma våra fallna bröder, vid hvilkas sida Lövenskjold hade kämpat, vid hvilkas sida han äfven ville slumra grafvens fridfulla sömn. En stor mängd folk af alla klasser bildade en tätt sluten krets kring detta ställe, dessa dyrbara grafvar, som äro minnesvårdar öfver Dansk trohet, mod och hängifvenhet. Med stilla, högtidligt vemod blickade mängden på dessa friska högar, liksom om man hoppades att ett utsäde der blifvit nedlagdt, hvaraf en bättre framtid skulle uppspira och grundlägga Danmarks väl.”
Riks-Ståthållaren i Norrige, Lövenskjold, har i Berlingske Tidende i Köpenhamn låtit införa följande skrifvelse:
”Med glädje återsåg jag förliden Maj månad min nu sal. aflidne Son, Leopold Lövenskjold, genomträngd af er-
