wacker både ung och äldre löfskog. Et klart bewis, at desse omständigheter endast förorsaka des förödande, och at, i fall de här nu blefne ödesfälter och berg inhägnades, skulle ej allenast skog åter ömnogt upwäxa, utan ock marken och bergen, sedan de ärhollit någon skygd, så at Solen, det starka regnet och blåswädret ej så fritt finge afföra alt ämne til matjord, som på de i lugn liggande ställen plägar qwarstanna, åter öfwerklädas med gräs, hwilket efter handen, då det rutnat och således ökt torfwen, förwandla dem til skog och gräsbärande samt wäl utseende trackter.
Ju närmare til Warberg, dess bergaktigare och stenigare blifwer landet; men hade så på denne sidan, som på den andra, kunnat winna et angenämt och långt nyttigare tilstånd, om, i stället för all den möda man gifwit sig, och all den kostnad Allmogen måst widkännas, at å bägge sidor om mägen plantera trän, och dem med stora uplagde stenbål omgifwa, wissa ställen här och där blifwit inhägnade och til skogswäxt fredlyste, i synnerhet som blotta stenrören, nu äro de enda öfriga minnesmärken af all denna tilämnade prydnad.
Samma dag om aftonen ankommo wi til Warberg, derest wi om morgonen blefwo upwäkte af den årligen d. 24 Sept. här hållne marknad. Kopparkitlar, mössetyg, ung boskap och föl, utgjorde största antalet, och fant här bästa afgången. Ehuru denne Stad ofta ömsat ställe och skapnad, har den dock ej hunnit längre, än at med landets och de omkring liggande bergens hela prydnads afsaknad, blifwa bygd af trä. Wid Slottet, som redan uti det Trettonde hundratalet war namnkunnigt, kan hämtas så ögonskenliga bewis til watnets affallande, at eho derom wille
