redan hört, hvad verkan hans ord och hela personlighet hade på den lika lättsinnige som snillrike Alkibiades, ehuru den store mästarens läror föga rotfäste sig i den unge folkledarens själ. Den både trognaste och tacksammaste af Sokrates’ alla lärjungar var den rikt begåfvade Platon, hvilken ock sedermera närmare utvecklade hans lära och satte henne i system. Äfven den ryktbare skriftställaren, talaren och fältherren Xenofon var intagen af den djupaste beundran för sin ungdoms lärare och ledare; och denne lärjunge har äfven efterlämnat skrifter till förhärligande af lärarens minne. Men dels var Xenofon borta i främmande land under sista delen af Sokrates’ lefnad, dels var han ock till sin begålfning mera riktad åt yttre, praktiska värf, hvilka han alltid med stor talang skötte, hvaremot han ägde föga sinne för djupgående spekulationer; och därför är han ock mindre lycklig i sin framställning af Sokratismen. Vidare kunna vi nämna såsom Sokrates’ lärjungar Antistenes och Kriton, om hvilka vi förut yttrat några ord, samt stiftaren af den s. k. Megariska skolan, Eukleides från Megara, hvilken ofta spatserade 4 mils väg för att blott en enda dag få umgås med Sokrates och äfven, under de krigiska förvecklingarna mellan Atén och Megara, gjorde dessa besök förklädd till kvinna samt vid äfventyr att därför straffas till lifvet, i händelse han upptäcktes. Alla Sokrates’ lärjungar voro honom varmt tillgifna, och de räknade för sitt största nöje att få omgifva honom och åhöra honom. Till och med Xenofon, som likväl icke fick dela sin mästares sällskap under hans sista lefnadsår, hvilka tvifvelsutan voro de mest lärorika, gifver oss den försäkran, att ingenting
