― 98 ―
närmare intill Jip för att retas med honom, och Jip grep nu med tänderna i en geraniekvist och bet och slet i den som om den varit en katt. Nu slog Dora honom och gjorde en liten sur min och sade: »Mina stackars vackra blommor!» så medlidsamt, tyckte jag, som om Jip hade bitit mig själv. Jag önskade att han hade gjort det!
»Det ska säkert glädja er att höra, mr Copperfield», sade Dora, »att den tråkiga miss Murdstone inte är här. Hon har rest bort till sin brors bröllop och stannar borta minst tre veckor. Är det inte bra lyckligt?»
Jag svarade, att det utan tvivel var lyckligt för henne och att allt som var lyckligt för henne även var det för mig. Miss Mills log åt oss med en min av högre visdom och välvilja.
»Hon är den obehagligaste varelse jag någonsin sett», sade Dora. »Du kan inte föreställa dig hur butter och tråkig hon är, Julia.»
»Jo, det kan jag, Dora», sade Julia.
»Ja, du kan det möjligen, min älskling», genmälde Dora med sin hand på Julias. »Förlåt mig att jag inte genast undantog dig.»
Jag förstod härav, att miss Mills hade haft sina prövningar under loppet av en skiftesrik tillvaro och att jag möjligen från dessa prövningar borde härleda det visa och välvilliga sätt som jag redan omnämnt. Under dagens lopp erfor jag att det också verkligen förhöll sig så, i det att miss Mills hade varit olycklig till följd av en illa besvarad passion och hade dragit sig tillbaka från världen med sin sorgliga skatt av erfarenheter, men likväl ännu hyste ett lugnt deltagande för ungdomens ogrumlade förhoppningar och ännu icke skövlade kärlek.
Men nu kom mr Spenlow ut i trädgården och Dora gick fram emot honom och sade: »Se, pappa, sådana vackra blommor!» och miss Mills log tankfullt, som om hon velat säga: »Ja, njuten, I dagsländor, av er korta tillvaro i livets klara morgonstund!» Och så begåvo vi oss allesammans från gräsplanen bort till vagnen, som redan stod förspänd.
