― 100 ―
än jag och hade röda polisonger, på vilka han grundade en olidlig inbilskhet — voro mina dödliga fiender.
Vi packade upp våra korgar och började ordna vår middag. Rödskägg påstod sig vara en mästare uti att laga till sallad (vilket jag icke tror) och försökte att tilltvinga sig den allmänna uppmärksamheten. Några av de unga damerna sköljde salladshuvudena åt honom och skuro sönder dem enligt hans anvisning. Dora var ibland dem. Jag kände, att ödet hade gjort mig till denna varelses fiende och att en av oss måste falla.
Rödskägg tillagade sin sallad (jag undrade huru de kunde äta den; ingenting skulle ha kunnat förmå mig att röra vid den!) och utnämnde sig själv till uppsyningsman över vinkällaren, vilken han, ett fyndigt djur som han var, anbragte i en ihålig trädstam, och inom kort såg jag honom med större delen av en hummer på sin tallrik äta sin middag vid Doras fötter!
Jag har endast en dunkel föreställning om vad som försiggick under någon tid efter sedan denna vidriga syn visade sig för min blick. Jag vet att jag var mycket glad och uppsluppen, men det var en ihålig uppskruvad munterhet. Jag fäste mig vid en ung flicka i ljusrött och med små ögon och kurtiserade henne ursinnigt. Hon upptog min uppmärksamhet med välvilja, men om det skedde endast för min egen skull eller därför att hon hade vissa avsikter på Rödskägg, vill jag lämna osagt. Doras skål blev druecken. Då jag drack den, låtsade jag som om jag för detta ändamål avbröt mitt samtal och fortsatte det genast åter. Jag uppfångade Doras blick, då jag bugade mig för henne, och det förekom mig som om den såg bönfallande ut. Men den såg på mig över Rödskäggs huvud, och jag var hård som diamant.
Den unga varelsen i ljusrött hade en mor i grönt, och jag tror nästan att denna av klokhetsskäl skilde oss åt. Snart bröt emellertid hela sällskapet upp, och lämmningarna av maten blevo undanstuvade, medan jag drev ensam omkring bland träden i ett tillstånd av raseri och samvetsagg. Men i det jag överlade med mig själv, huru vida jag skulle föregiva att jag var sjuk och fly jag vet
