TJUGUANDRA KAPITLET.
Jag invecklas i mystiska förhållanden.
En morgon erhöll jag med posten följande brev, daterat Canterbury och adresserat till mig i Doctors’ Commons, vilket jag läste med en viss förvåning:
- »Min bäste sir!
Omständigheter, som ligga utom min personliga kontroll, ha under en ansenlig tidrymd åstadkommit ett avbrott i den förtrolighet, vilken — vid de inskränkta tillfällen då mitt yrkes plikter tillstädja mig att betrakta scener och händelser från det av minnets prismatiska skimmer färgade förflutna — ständigt skänkt mig, liksom den städse skall fortfara att skänka mig, behagliga känslor av icke vanligt slag. Detta faktum, min bäste sir, i förening med den upphöjda plats, vartill edra talanger lyft er, avskräcker mig från att fördrista mig att taga mig friheten att tilltala min ungdoms ledsagare med det förtroliga namnet Copperfield! Det är tillräckligt att veta, att det namn, på vilket jag har den äran att häntyda, ständigt skall bland vårt hus' urkunder (jag syftar på de dokument som våra förra hyresgäster kvarlämnat och mrs Micawber tagit vara på) bliva gömt och omhuldat med känslor av personlig aktning, gränsande till hängivenhet.
Det passar sig icke för den, vilken genom sina ursprungliga förvillelser och en tillfällig förening av olyckliga omständigheter blivit försatt i samma ställning som den strandade båten (om han vågar tillåta sig att antaga en sådan till sjöfarten hörande benämning) och nu fattar pennan för att vända sig till er — det passar sig icke, jag upprepar det, för en person i denna
