Hoppa till innehållet

Sida:David Copperfield del II 1923.djvu/46

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

― 42 ―

»Inte för att jag beklagar mig över mitt yrke», sade Omer, »nej, visst inte. Varje yrke har utan tvivel sina goda och sina dåliga sidor. Vad jag önskar är bara, att vederbörande vore uppfödda med litet starkare huvud.»

Här drog mr Omer med en mycket belåten och vänlig min åtskilliga bloss ur sin pipa och sade därefter, i det han kom tillbaka till sin utgångspunkt:

»Om vi således vilja veta hur det står till med Barkis, så äro vi tvungna att inskränka oss till Emili. Hon vet vad vi verkligen tänka och oroar sig inte och misstror oss inte mer än om vi vore lamm. Minni och Joram ha alldeles nyss gått dit ned (ty efter arbetstidens slut är hon där för att hjälpa mostern en smula) för att fråga henne hur det står till med honom i afton, och om ni vill vara god och vänta här tills de komma tillbaka, så kunna de ge er riktigt besked. Vill ni inte förtära något? Ska det vara en romtoddy? När jag röker, dricker jag själv en romtoddy», sade mr Omer, i det han lyfte upp sitt glas, »därför att den antages lena upp de gångar, genom vilka min besvärliga hosta skaffar sig luft. Men, Gud signe er», sade mr Omer hest, »inte är det gångarna som äro i oordning. ’Ge mig bara tillräckligt med andedräkt’, säger jag till min dotter Minni, ’så ska jag nog hålla gångarna öppna, kära barn.’»

Han hade verkligen icke någon andedräkt att undvara, och det var högst oroande ätt se honom skratta. Då han åter hade hämtat sig så mycket, att man kunde tala till honom, tackade jag honom för den erbjudna förfriskningen, vilken jag avslog, eftersom jag helt nyss hade ätit middag, och sedan jag förklarat att jag, eftersom han var nog god och uppmanade mig därtill, gärna skulle vänta till dess hans dotter och måg kommo tillbaka, frågade jag huru lilla Emili mådde.

»Ja, sir», sade mr Omer och tog pipan ur munnen för att gnida sig om hakan, »för att säga rena sanningen, så ska jag bli rätt glad när hennes giftermål skett.»

»Varför det?» frågade jag.

»Jo, se hon är liksom litet vankelmodig av sig för närvarande», sade mr Omer. »Inte för att hon inte är lika