― 461 ―
»Kapital!» utbrast min tant. »Men ni står ju på väg att göra oss en stor tjänst — har gjort oss en stor tjänst, kan jag säga, ty utan tvivel skola vi lyckas att bärga en en hel hop från den här eldsvådan — och vad skulle vi väl kunna göra för er som vore hälften så nyttigt som att anskaffa det där kapitalet?»
»Jag skulle inte kunna taga emot det som en gåva», sade mr Micawber, full av liv och eld, »men om den nödiga summan bleve försträckt, till exempel till fem procents ränta mot min personliga garanti — till exempel mot reverser på respektive tolv, aderton och tjugufyra månader, i händelse att något under tiden läte höra av sig…»
»Om den kunde? Den kan och skall bli försträckt på de villkor ni själv bestämmer, så snart ni säger ja», svarade min tant. »Tänk nu på saken, båda två. David känner några personer som inom kort ämna resa till Australien. Ifall ni skulle besluta er för att resa, varför skulle ni inte då kunna fara på samma fartyg? Ni torde kanske kunna hjälpa varandra. Tänk på den där saken nu, mr och mrs Micawber. Tag tid på er och förhasta er inte.»
»Det är bara en enda fråga som Jag skulle önska att framställa, bästa miss Trotwood», sade mrs Micawber. »Klimatet är sunt, skulle jag tro?»
»Det bästa man kan tänka sig», sade min tant.
»Alldeles riktigt», genmälde mrs Micawber, »och nu kommer min fråga. Äro förhållandena där i landet sådana, att en man med mr Micawbers talanger kan ha någon rimlig utsikt att komma sig upp på samhällets stege? Jag menar inte så, att han genast skulle göra anspråk på att bli guvernör eller dylikt, men om det finnes någon sannolik utsikt för att hans talanger skulle kunna få tillfälle att utveckla sig — detta vore fullt tillräckligt — och göra sig gällande?»
»Det finns inte på något ställe bättre tillfälle därtill för en person som uppför sig väl och är arbetsam», sade min tant.
