― 546 ―
biskop, eller åtminstone ha tillräckligt att leva av, utan att behöva knappa in på allt möjligt — att om jag kunde förtjäna t. ex. två hundra femtio pund under det första året, med grundad förhoppning om att förtjäna lika mycket eller kanske mera det följande året och dessutom kunde tarvligt möblera en liten lägenhet sådan som denna, så skulle Sofi och jag i sådant fall få gifta oss. Jag tog mig den friheten att föreställa honom att vi hade väntat tåligt i många år, och att den omständigheten att Sofi var till så utomordentligt stor nytta hemma, inte hos hennes kära föräldrar borde tala emot hennes giftermål — förstår du?»
»Nej, det borde den visst inte», sade jag.
»Det gläder mig att böra att du tänker så, Copperfield», svarade Traddles, »ty utan att lägga hans ärevördighet Horace någonting till last tror jag, att föräldrar och bröder och så vidare stundom äro tämligen egoistiska i sådana fall. Nåväl, jag framhöll därjämte, att det var min innerliga önskan att kunna bli familjen till nytta, och att om jag hade lyckan med mig och någonting hände honom — jag menar hans ärevördighet Horace…»
»Jag förstår», sade jag.
»…eller mrs Crewler, så skulle ingenting vara mig kärare än att bli som far åt flickorna. Han svarade på det mest beundransvärda och för mina känslor mest smickrande sätt och åtog sig att skaffa mrs Crewlers samtycke till detta avtal. De hade en svår pers med henne i denna sak. Det steg från hennes ben upp till hennes bröst och därifrån upp till hennes huvud…»
»Vad var det som steg upp?» frågade jag.
»Hennes sorg», svarade Traddles — »hennes känslor i allmänhet. Hon är, såsom jag vid ett annat tillfälle sagt, en särdeles bildad kvinna, men har förlorat bruket av sina lemmar. Varje gång det går henne något emot, brukar det sätta sig i hennes ben, men den här gången steg det upp i bröstet och därifrån till huvudet och genomträngde, kort sagt, hela systemet på det mest oroande sätt. Emellertid kom hon sig igen genom deras
