― 549 ―
Lika litet kunde de göra någonting utan Sofi. Den enas hår föll ned, och endast Sofi kunde sätta upp det igen, den andra hade glömt en viss melodi, och endast Sofi kunde gnola den riktigt. Den tredje kunde icke erinra sig namnet på ett ställe i Devonshire, och endast Sofi visste det. Den fjärde ville gärna ha skrivet hem, och endast Sofi kunde anförtros att skriva före frukosten följande morgon, den femte tappade en maska i sin stickning, och endast Sofi kunde taga upp den igen. De voro husets härskarinnor, och Sofi och Traddles uppvaktade dem. Hur många barn Sofi hade skött om i sina dagar, är något som jag icke kan säga, men hon tycktes känna till varje sång, som någonsin blivit ställd till ett barn på det engelska språket, och hon sjöng på uppmaning åtskilliga dussin med den klaraste lilla röst i världen, i det systrarna följde var sin melodi, och »skönheten» vanligen kom sist. Det bästa av alltsammans var, att systrarna mitt i alla sina anspråk visade mycken ömhet och aktning både för Sofi och Traddles. Då jag tog avsked, och Traddles gick med ut för att följa mig ned till kaffehuset, tänkte jag för mig själv, att jag aldrig hade sett ett envist hår, eller något hår alls, tumla omkring i en sådan skur av kyssar.
I det hela taget var det en scen som jag icke kunde annat än dröja vid med välbehag, långt efter sedan jag hade kommit tillbaka och sagt god natt åt Traddles. Om jag hade sett tusen rosor blomma i en vindsvåning uti detta förvissnade Grays Inn, kunde de icke ha upplivat det hälften så mycket. Tanken på de där Devonshire-flickorna bland de torra juristkontoren och renskrivningsbyråerna, och på teet, det rostade brödet och barnkammarvisorna i den där sträva atmosfären av sandrak och pergament, rött segelgarn, dammiga munlack, bläckbuteljer, koncept- och stämpelpapper, stämningar, inlagor, betänkanden och räkningar förekom mig nästan lika komisk och fantastisk som om jag hade drömt att sultanens i sagan berömda familj hade blivit inskriven bland advokaterna och tagit med sig den talande fågeln, det sjungande trädet och det gyllene vattnet. Emeller-
