― 604 ―
doms vän och följeslagare, har jag dock icke varit likgiltig för hans högt svävande flykt. Icke heller har jag
Fast falska vågen mellan oss har brusat (Burns)
varit utestängd från deltagande i de intellektuella fester som han uppdukat åt oss.
Jag kan därför icke låta en individ, vilken vi inbördes ära och akta, lämna denna plats utan att begagna detta offentliga tillfälle till att på egna och, jag vågar tillägga det, på Port Middlebays samtliga inbyggares vägnar tacka er för den njutning, till vars beredande ni varit ett verktyg.
Fortfar, min bäste sir! Ni är icke okänd, ni är icke ovärderad här. Ehuru ’avlägsna’, äro vi varken ’vänlösa’, ’tungsinta’ eller (jag vågar tillägga) ’slöa’. Fortfar, min bäste sir, i eder örnflykt. Port Middlebays inbyggare torde åtminstone få fördrista sig att betrakta den med fröjd, med njutning, med nyttig lärdom.
Bland de ögon, som från denna del av jordklotet lyfta sig upp till er, skall alltid, så länge det har ljus och liv, finnas
Det öga som tillhör
Wilkins Micawber,
Fredsdomare.»
Då jag genomögnade det övriga av tidningens
innehåll, såg jag att mr Micawber var en flitig och aktad
korrespondent åt detta blad. I samma nummer fanns
ett annat brev från honom rörande en bro samt en
annons om en samling dylika brev från honom, som om
kort tid skulle utkomma i ett prydligt band »med
betydliga tillägg», och om jag icke misstager mig, var även
den ledande artikeln skriven av honom.
Vi talade mycket om mr Micawber många andra aftnar, medan mr Peggotty stannade hos oss. Han bodde hos oss under hela sin vistelse i England — vilken, så vitt jag erinrar mig, räckte en knapp månad — och hans syster och min tant kommo till London för att hälsa på
