FÖRSTA KAPITLET.
Mr Micawbers utmaningshandske.
Intill den dag kom, då jag skulle undfägna mina återfunna gamla vänner, levde jag huvudsakligen på Dora och kaffe. Under mitt kärlekskranka tillstånd avtog min matlust, och jag gladde mig däröver, ty det förekom mig som om det varit en trolöshet mot Dora att känna en naturlig åtrå efter min middag. De promenader, jag företog, hade icke heller de vanliga följderna för min matlust, eftersom den svikna förhoppningen motverkade friska luftens inflytande. Jag hyser dessutom ett visst, på en under detta skede av mitt liv förvärvad bitter erfarenhet grundat tvivel om att en sund njutning av animalisk föda kan fritt utveckla sig hos någon mänsklig varelse, som ständigt plågas av för trånga stövlar. Jag tror att det är nödvändigt att extremiteterna få lugn och ro för att magen skall kunna arbeta med tillbörlig kraft.
Jag upprepade icke mina förra omfattande förberedelser i anledning av denna lilla enskilda tillställning, utan köpte endast ett par flundror, en liten fårstek och en duvpastej. Vid min första blyga hänsyftning på tillagningen av fisken och lammsteken gjorde mrs Crupp uppror och utbrast i känslan av sårad värdighet:
»Nej, nej, sir! Ni kan aldrig vilja be mig om något sådant, ty ni känner mig för väl för att tro mig i stånd att åtaga mig något som jag inte kan utföra med full tillfredsställelse för mina känslor!»
Slutligen ingingo vi likväl den överenskommelsen, att mrs Crupp skulle utföra detta konststycke med det villkor, att jag i fjorton dagar därefter skulle äta ute.
Och här torde jag böra tillägga, att det jag led av mrs
