― 113 ―
vid humlehandeln, men kommit in i skolfacket tillsammans med mr Creakle, därför att han, efter vad gossarna antogo, hade brutit sitt ben i hans tjänst och gjort åtskilliga skurkstreck på hans vägnar och kände hans hemligheter. Jag hörde att Tungay ansåg hela institutet, både lärare och gossar, med undantag av mr Creakle, för sina naturliga fiender, och att han satte sin enda glädje här i livet uti att vara tvär och elak. Jag hörde att mr Creakle hade en son, som icke hade varit Tungays vän och som, då han biträdde vid undervisningen i skolan, en gång hade satt sig upp mot sin far vid ett tillfälle då skoltukten utövades alltför grymt samt dessutom antogs ha protesterat mot det sätt varpå hans far behandlade hans mor. Jag hörde, att mr Creakle på grund härav hade kört honom på porten, och att mrs och miss Creakle alltsedan dess ständigt hade varit sorgsna och nedslagna.
Men det märkvärdigaste jag hörde om mr Creakle var, att det fanns en gosse i skolan, på vilken han aldrig vågade bära händer, och att denne gosse var J. Steerforth. Steerforth bekräftade själv detta, då det berättades, och sade, att han just ville se honom göra det. Då en from och beskedlig gosse (icke jag) frågade hur han skulle bete sig, ifall han såg honom ämna göra det, doppade han en svavelsticka i sin fosforflaska för att utbreda ett ljusskimmer över sitt ansikte och sade, att han skulle börja med att fälla honom till marken med ett slag för pannan med den stora bläckbuteljen, som alltid stod på kaminfrisen. Vi sutto därefter en stund i mörkret nästan alldeles andlösa.
Jag hörde, att både mr Sharp och mr Mell voro uselt avlönade, och att mr Sharp, då det fanns kallt och varmt kött på mr Creakles middagsbord, alltid väntades skola säga, att han föredrog det kalla, vilket ävenledes bekräftades av Steerforth, som var den ende av gossarna som åt tillsammans med familjen. Jag hörde, att mr Sharps peruk icke passade åt honom, och att han icke behövde vara »så stor på» — så »stursk» sade en annan
8. — David Copperfield. I.
