Sida:David Copperfield del I 1923.djvu/257

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 253 —

sinniga bland åsnorna, som visste huru saken förhöll sig, ett nöje uti att med sin medfödda gensträvighet komma denna väg. Jag vet endast, att tre anskrin hördes innan badet ännu var färdigt, och att jag, vid det sista och mest förtvivlade utfallet, såg min tant ensam inlåta sig i handgemäng med en rödhårig pojke om femton år och dunka hans rödhåriga skalle mot porten, innan han tycktes fatta varom frågan var. Dessa avbrott föreföllo mig så mycket mera komiska, som hon samtidigt gav mig soppa matskedsvis (hon var nämligen fullt och fast övertygad, att jag var nära att dö av hunger och därför till en början måste taga födoämnena i mycket små kvantiteter), och hon, medan min mun redan stod öppen för att mottaga skeden, helt tvärt lade den tillbaka i spilkumen, ropade: »Janet, åsnor!» och rusade ut till striden.

Badet var en stor vederkvickelse för mig, ty jag började känna häftiga smärtor i mina lemmar, en följd av att jag hade legat ute på marken, och var så trött och eländig, att jag knäppast kunde hålla mig vaken fem minuter i stöten. Sedan jag hade badat, klädde de — min tant och Janet, menar jag — mig i en skjorta, och ett par byxor, som tillhörde mr Dick, och svepte in mig i ett par stora schalar. Vad för slags bylte jag liknade, vet jag icke, men jag kände, att detta bylte var mycket varmt, och som jag därjämte kände mig matt och sömnig, blev jag kort därefter lagd tillbaka på soffan och somnade.

Det var kanske en dröm, som härrörde från den fantasi, som under så lång tid hade sysselsatt min själ, men jag vaknade med det intryck, att min tant hade kommit och lutat sig ned över mig, strukit mitt hår ur ansiktet och lagt mitt huvud i en bekvämare ställning samt därefter stått och sett på mig. Orden »vacker gosse» och »stackars gosse» tycktes även ljuda i mina öron, ehuru det, då jag vaknade, icke fanns något som kunde föranleda mig att tro, att de hade blivit uttalade av min tant, som satt vid fönstret och såg utåt havet, bakom den gröna skärmen, vilken var fäst vid ett slags tapp och kunde vridas åt alla sidor.