TJUGUANDRA KAPITLET.
Några gamla ställen och några nya människor.
Steerforth och jag uppehöllo oss över fjorton dagar i denna trakt, och jag behöver icke tillägga, att vi voro mycket tillsammans, ehuru vi då och då voro skilda åt flera timmar i stöten. Han var en god, jag däremot en klen sjöman, och när han for ut för att segla med mr Peggotty, vilket var ett av hans älsklingsnöjen, stannade jag vanligen i land. Mitt begagnande av Peggottys gästrum ålade mig ett tvång, från vilket han var fri, ty som jag visste huru omsorgsfullt hon skötte mr Barkis under hela dagens lopp, dröjde jag ogärna ute på kvällen, varemot Steerforth, som bodde på hotellet, endast behövde rådfråga sitt eget tycke. Detta var orsaken till att jag endast hörde talas om att han gjorde små tillställningar för fiskarna i mr Peggottys värdshus »Den Villiga Hågen», och att han hela månljusa nätter i ända var ute på havet, klädd i fiskardräkt, och först kom tillbaka på morgonen vid flodtiden. Jag hade emellertid märkt att hans rastlösa natur och käcka sinne lika väl funno en glädje i att skaffa sig luft i strängt arbete och hårt väder, som i varje annat nytt retmedel, som erbjöd sig för honom, och därför överraskade mig intet av hans företag. En annan anledning till att vi stundom voro skilda åt, bestod däruti, att jag fann ett lätt förklarligt nöje i att fara över till Blunderstone och ännu en gång besöka de gamla, välbekanta ställena från min barndom, medan det naturligtvis icke kunde ha någonting lockande för Steerforth att fara dit mer än en gång. Till följd därav gingo vi tre eller fyra dagar, såsom jag bestämt erinrar mig, var sin väg, sedan vi hade frukosterat tillsammans
