― 58 ―
ihåg vad jag sagt! Behärska dig, sök alltid att behärska dig! Nå, Davy, hur står det till?»
Jag räckte honom handen. Efter ett ögonblicks väntan gick jag fram och kysste min mor; hon kysste mig, klappade mig vänligt på axeln och satte sig åter till sitt arbete. Jag visste mycket väl att han betraktade oss båda, och jag vände mig om mot fönstret och såg ut på några buskar, som hängde sina huvuden i kölden.
Så snart jag kunde smyga mig bort, smög jag mig upp till mitt rum. Min gamla kära sängkammare hade blivit förändrad, och jag skulle ligga långt därifrån. Jag gick tillbaka dit ned för att finna någonting, som hade bibehållit sitt gamla utseende, och strövade omkring på gården, men blev snart bortskrämd därifrån, ty den tomma hundkojan innehades nu av en stor hund — med en stor mun och svart hår, liksom han — och han blev mycket ond, då han fick se mig och for ut efter mig.
