Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/129

SyrakSyr. 40:21.

125

---

och ett tungt ok vilar på Adams barn.
Från den dag då de utgå ur sin moders liv,
intill den dag då de vända åter till allas moder:
² tunga tankar och hjärteoro,
framtidsomsorg, dödens dag.
³ Från den som tronar i härlighet
till den som sitter djupt nere i stoft och aska,
⁴ från den som bär purpur och krona
till den som är höljd i grovt säcktyg:
⁵ vrede och avund, oro och bävan,
fruktan för döden, agg och kiv.
Till och med när man vilar på sitt läger,
förvirrar sömnen om natten ens tankar.
⁶ Man njuter liten eller ingen vila;
sedan är det i drömmen, såsom när man står på vakt.
Ja, man skrämmes genom sin själs syner,
lik en som är stadd på flykt ur en strid.
⁷ Just när det gäller ens räddning, vaknar man upp
och förundrar sig över att ingen fara var på färde.
⁸ Bland allt levande, från människan till boskapen
- och över syndarna i ytterligare sjufalt mått -
⁹ råda pest och blodsutgjutelse, strid och svärd,
olyckor och hungersnöd, förödelse och plåga.
¹⁰ För de orättfärdiga är allt sådant berett;
för deras skull kom ju ock den stora floden.
¹¹ Allt som är av jord vänder åter till jorden,
och allt som är vatten flyter tillbaka till havet.

¹² Mutor och orättfånget gods bliva alltid om intet,
men redlighet består evinnerligen.
¹³ De orättfärdigas skatter äro såsom en vinterbäck, som torkar ut,
och såsom ett starkt tordön, vars dunder dör bort, när regnet kommer.
¹⁴ Den redlige gläder sig över att upplåta sin hand,
men lagöverträdarna tyna bort och bliva till intet.
¹⁵ De ogudaktigas avkomlingar skjuta icke grenar i mängd,
och orena rotskott växa på kala klippan.
¹⁶ De likna vassen vid var vattensamling och vid var flodbrädd,
vilken ryckes bort före allt annat gräs.
¹⁷ Men godhet är lik en välsignad lustgård,
och barmhärtighet förbliver evinnerligen.

¹⁸ Ljuvt är livet för den förnöjsamme och arbetsamme,
men den som finner en skatt, han är förmer än båda.
¹⁹ Att få barn och att bygga en stad, det giver namnet bestånd,
men en hustru utan tadel aktas förmer än båda.
²⁰ Vin och musik fröjda hjärtat,
men kärlek till visheten är förmer än båda.
²¹ Flöjt och psaltare frambringa ljuva toner,
men en mild tunga är förmer än båda.