Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/141

SyrakSyr. 47:22.

137

---

och Herren lade styrka i hans högra hand,
till att nedgöra den starke kämpen
och till att upphöja hans folks horn.
⁶ Så ärade man honom för de tio tusens skull
och prisade honom för den välsignelse han hade undfått av Herren,
under det man hembjöd åt honom ärans krona.
⁷ Ty han slog i grund fienderna runt omkring
och tillintetgjorde filistéerna, som stodo honom emot;
ja, ända till denna dag har han krossat deras horn.
⁸ Vid allt vad han företog sig hembar han tacksägelse
åt den helige Högste med sköna ord.
Av allt sitt hjärta sjöng han,
och han hade sin Skapare kär.
⁹ Sångare ställde han upp framför altaret
och lät genom deras röster ljuvliga sånger klinga.
¹⁰ Han förlänade glans åt festerna
och inrättade välordnade högtider året igenom;
man prisade vid dem Herrens heliga namn,
så att helgedomen genljöd därav ända ifrån morgonen.
¹¹ Herren borttog hans synder
och upphöjde för evigt hans horn;
han slöt med honom ett förbund angående konungadömet
och förlänade honom ärans tron i Israel.

¹² Efter honom uppstod hans vise son,
som för hans skull fick hava ro vida omkring.
¹³ Salomo fick vara konung under en tid av fred,
och Gud gav honom ro på alla sidor,
för att han skulle uppföra ett hus i hans namn
och grunda en helgedom för evärdlig tid.
¹⁴ Huru vis var du icke i din ungdom!
Fylld, såsom en flod, var du av insikt.
¹⁵ Din ande omfattade hela jorden,
och du uppfyllde den med sinnrika ordspråk.
¹⁶ Till avlägsna öar nådde ditt rykte,
och du blev älskad för den fred som du beredde.
¹⁷ Genom dina sånger, liknelser och ordspråk
och genom din uttydningskonst väckte du beundran i länderna.
¹⁸ I Herren Guds namn,
hans som kallas Israels Gud,
samlade du guld såsom tenn
och hopade silver såsom bly.
¹⁹ Men du skänkte din kraft åt kvinnor
och lät dem få väldet över din kropp.
²⁰ Du satte en fläck på din ära
och vanhelgade din säd.
Så drog du vrede över dina barn
och vållade bitter grämelse för din dårskaps skull.
²¹ Därför blev nu väldet delat,
och ur Efraim framgick ett gensträvigt rike.
²² Men Herren låter aldrig sin barmhärtighet fara,
och aldrig låter han något av sina verk bliva till intet.