Jer.1:5,10. 20:2. 38:6. /8.Hes. l:4f. 9.Hes. 13:11.18:21f. /10.Syr. 46:12. 11.Esr. 3:2. Hagg. 1:12. 2:24. /12. Esr. 5:2. 6:14f. Hagg. 1:8f. 2:7f. 13.Neh. 2:17. 7:1. /14.Syr. 44:16. 15.1Mos. 37:5f. 47:12. 50:25. 2Mos. 13:19. Jos. 24:32. /16.1Mos. 4:25. 5:32. 9:26.
50 KAPITLET.
Avslutning av fädernas lov: Översteprästen Simon. – Slutönskan och slutord.
1 Simon, Onias’ son, översteprästen,
satte under sin levnad Guds hus i stånd
och befäste templet i sin tid.
2 Av honom uppfördes muren,
den höga ringmuren omkring helgedomen.
3 I hans tid blev en vattenbehållare uthuggen,
en damm, lik ett hav i omfång.
4 Han sörjde för sitt folk, så att det ej skulle komma på fall,
och gjorde staden stark mot belägringar.
5 Huru härlig tedde han sig icke, när han vände sig mot folket,
när han trädde fram ur rummet bakom förlåten:
6 lik morgonstjärnan mellan skyar,
lik fullmånen under högtidsdagarna;
7 lik solen, när den lyser på den Högstes tempel,
och lik bågen, när den skimrar bland glänsande skyar;
8 lik rosor i förstlingsfruktens tid,
lik liljor vid vattenkällor,
lik Libanons grönska under sommarens dagar;
9 lik brinnande rökelse i fyrfatet,
lik ett kärl av gediget guld,
prytt med allahanda dyrbara stenar;
10 lik ett olivträd med rildig frukt
och lik en cypress som höjer sig mot molnen!
11 När han tog på sig sin äreskrud
och iklädde sig sin fulla ståt,
när han steg upp på det heliga brännoffersaltaret,
då spred han glans över helgedomens förgård.
12 Och när han tog emot offerstyckena ur prästernas händer,
medan han själv stod invid altarets härd,
då omgåvo hans bröder honom såsom en krans,
lika unga cedrar på Libanon;
runt omkring honom stodo de lika palmstammar.
13 Ja, alla Arons söner stodo där i sin härlighet,
med Herrens offer i sina händer,
inför Israels hela menighet.
14 Och till att avsluta tjänsten vid altaret
och för att skönt fullända offret åt den Högste och Allsmäktige
15sträckte han ut sin hand efter kannan
och utgöt drickoffer av druvans blod;
vid brännoffersaltarets fot utgöt han det,
den Högste, alltings konung, till välbehaglig lukt.
16 Då stötte Arons söner i basun
och blåste i trumpeterna av drivet silver.
De läto en stark trumpetklang ljuda
för att bringa folket i åminnelse inför den Högste.
17 Då skyndade på en gång allt folket
att falla ned till jorden på sina ansikten
för att tillbedja sin Herre,
