»Herren, vår Gud, är rättfärdig, men vi måste blygas, såsom vi ock nu göra, vi, Juda män och Jerusalems invånare, 16 våra konungar och våra furstar, våra präster och våra profeter och våra fäder. 17 Ty vi hava syndat mot Herren 18 och varit olydiga mot honom och hava icke hört Herrens, vår Guds, röst, så att vi hava vandrat efter de stadgar som Herren har förelagt oss. 19 Nej, ända ifrån den dag då Herren förde våra fäder ut ur Egyptens land och intill denna dag hava vi varit olydiga mot Herren, vår Gud, och varit svårt försumliga i att höra hans röst. 20 Så har nu ock den olycka och den förbannelse kommit att vila på oss, som Herren förkunnade för sin tjänare Moses, på den dag då han förde våra fäder ut ur Egyptens land, för att giva oss ett land som flöt av mjölk och honung, såsom ock nu har skett. 21 Ja, vi hava icke hört Herrens, vår Guds, röst i enlighet med allt vad de profeter hava talat, som han har sänt till oss, 22 utan vi hava gått bort, var och en i sitt onda hjärtas tankar, till att tjäna andra gudar och göra vad ont är i Herrens, vår Guds, ögon.»
1. Jer. 32:12f. /2.2Kon. 25:8f. /9. 2Kon. 24:15f. /11. Jer. 29:7. Dan. 5:1. /15. Esr. 9:6f. Neh. 9:5f. Dan. 9:4f. Bar. 2:6f. /20.2Mos. 3:8. 5Mos. 28:15f. /22.Jes. 65:2. Jer. 7:24. Bar. 2:8.
2 KAPITLET.
1 Och så lät Herren det ord gå i uppfyllelse, som han hade talat mot oss och mot våra domare, dem som dömde Israel, och mot våra konungar och mot våra furstar och mot Israels och Juda män. 2 Han lät nämligen en så stor olycka komma över oss, att ingenstädes under himmelen något sådant har skett, som det som nu har skett i Jerusalem, i enlighet med vad som står skrivet i Moses' lag, 3 att vi skulle nödgas äta, den ene sin sons och den andre sin dotters kött. 4 Ja, han gav dem i alla de rikens våld, som lågo runt omkring oss, och gjorde dem till ett föremål för smälek och till ett exempel på förödelse bland alla de folk som bodde runt omkring oss, bland vilka Herren förströdde dem. 5 Och de måste ’ligga under’ och fingo icke ’ligga över’, eftersom vi hade syndat mot Herren, vår Gud, och icke hört hans röst.
6 Herren, vår Gud, är rättfärdig, men vi och våra fäder måste blygas, såsom vi ock nu göra. 7 All den olycka som Herren lät förkunna mot oss, den har nu kommit över oss. 8 Och vi bönföllo icke inför Herren och vände icke om, var och en från sitt onda hjärtas tankar. 9 Därför vakade ock Herren över att olyckan drabbade oss; ty Herren är rättfärdig i alla de gärningar som han har beslutit att göra med oss. 10 Men vi hörde icke Herrens röst, så att vi vandrade efter de stadgar som han har förelagt oss.
11 Och nu, Herre, du Israels Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand och med tecken och under och med stor kraft och upplyft arm och så gjorde dig ett namn,
