Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
JuditJudit 9:14.
13

4du prisgav deras hustrur till rov
och deras döttrar till fångenskap
och allt bytet till att utskiftas bland dina älskade söner,
ty de brunno av nitälskan för dig
och räknade besmittelsen av sitt blod såsom en styggelse
och anropade dig såsom hjälpare.
O Gud, du min Gud,
så lyssna också till mig, en värnlös änka.
5Det var ju du som gjorde detta,
så ock det som gick förut och det som följde efter;
det som nu är, och det som skall komma, det har du uttänkt.
Och vad du har tänkt, det sker,
6och de verk du har beslutit, de träda fram och säga: »Här äro vi.»
Ty alla dina vägar äro förut beredda,
och dina domar äro bestämda på förhand.

7Men nu hava assyrierna församlat sig i talrik härskara;
de förhäva sig över häst och ryttare,
de yvas över sitt fotfolks kraft,
de sätta sitt hopp till sköld och spjut, till båge och slunga,
men de förstå ej att du är Herren, som gör slut på strider.
8»Herren» är ditt namn.
Slå då ned deras styrka genom din makt,
och bryt sönder deras kraft genom din vrede.
Ty de hava lagt råd om att oskära din helgedom
och att besmitta det tabernakel där ditt härliga namn har sin vilostad
och att med svärd slå av ditt altares horn.
9Se till deras övermod,
och släpp din förgrymmelse lös mot deras huvuden,
och lägg i min, i änkans, hand den kraft som jag åstundar.
10Slå genom mina läppars list trälen tillika med herren,
och herren tillika med hans tjänare;
kuva deras stolthet genom en kvinnas hand.
11Ty din kraft består icke i en myckenhet folk,
ej heller ditt välde i starka män;
nej, du är de betrycktas Gud,
du är de svagas hjälpare och de maktlösas försvarare,
deras beskyddare, som ansågos förlorade,
och deras räddare, som man hade uppgivit hoppet om.
12Ja, du som är min faders Gud
och Israels arvedels Gud,
du himmelens och jordens Herre och vattnens skapare,
du konung över hela din skapade värld,
ack, hör du min bön;
13låt mitt tal och min list leda till sår och blånad
för dessa som hava lagt onda råd mot ditt förbund,
mot ditt heliga hus och Sions höjd
och den boning som dina barn hava fått till besittning.
14Förläna hela ditt folk och alla dess stammar kunskap,
och lär dem förstå att du är Gud, all makts och starkhets Gud,
och att det är du och ingen annan, som beskärmar Israels folk.

1.2Mos. 30:8. /2.1Mos. 34:1f. /5. Jes. 46:10f. /6.Job 38:35. Ps. 33:9. Bar. 3:35. /7.Ps. 46:10. /8.2Mos. 15:3. 27:2, Ps. 132:14. /11.