och funno det förundransvärt skönt, sade de till henne: 15 »Du har räddat ditt liv genom att skyndsamt begiva dig hitned till vår herre. Gå nu fram till hans tält; några av oss skola ledsaga dig, till dess de hava överlämnat dig i hans händer. 16 Och när du kommer inför honom, skall du icke bliva förskräckt, utan för du fram detta ditt budskap till honom, så skall han behandla dig väl.» 17 Och de valde bland sig ut ett hundra man såsom följe åt henne och hennes kammartärna. Dessa förde dem så till Holofernes’ tält.
18 Nu strömmade folk tillsammans från hela lägret, ty ryktet om hennes ankomst hade spritt sig bland tälten. De kommo och ställde sig omkring henne, där hon stod utanför Holofernes’ tält, medan man gav honom bud om henne. 19 Och de förundrade sig över hennes skönhet och förundrade sig över Israels barn för hennes skull. Och de sade till varandra: »Vem kan förakta detta folk, som har sådana kvinnor bland sig? Nej, det är icke rådligt att lämna en enda av dem vid liv, ty om de släppas fria, så skola de förmå överlista hela världen.» 20 Och de som höllo vakt hos Holofernes, så ock alla hans tjänare, kommo ut och förde henne in i tältet. 21 Och Holofernes hade gått till vila och låg i sin säng under myggnätet, som var vävt av purpur och guld och besatt med smaragder och andra ädla stenar. 22 Och de gåvo honom bud om henne; då gick han ut i tältets yttre rum, och silverlampor buros framför honom. 23 När nu Judit kom inför hans och hans tjänares ögon, uppfylldes de alla av förundran över hennes skönhet. Och hon föll ned på sitt ansikte och gav honom sin hyllning, men hans tjänare reste upp henne.
6. Judit 8:33f.
11 KAPITLET.
1Då sade Holofernes till henne: »Var vid gott mod, kvinna, frukta icke; ty ingen som är villig att tjäna Nebukadnessar, hela jordens konung, har jag någonsin gjort något ont. 2 Och vad nu angår ditt folk, som bor här i bergsbygden, så skulle jag icke hava lyft min lans mot dem, om de icke hade visat mig förakt. Nej, de hava själva ådragit sig detta. 3 Men säg mig nu av vad orsak du har smugit dig bort ifrån dem och begivit dig hit till oss. Ty det är din räddning att du har kommit hit. Var vid gott mod; du skall få behålla livet nu i natt och allt framgent. 4 Ty ingen skall göra dig något för när, utan man skall behandla dig väl, såsom det sker med min herres, konung Nebukadnessars, tjänare.»
5 Judit svarade honom: »Upptag nådigt din tjänarinnas ord, och låt din trälinna få tala inför dig; jag skall i natt icke förkunna min herre något som är osant. 6 Och om du vill följa din trälinnas råd, så skall Gud fullborda en stor gärning med dig, och min herre skall icke misslyckas i vad han har för händer. 7 Ty så sant Nebukadnessar, hela
