skingrade folket sig i staden. Och judarna dräpte på den dagen vid pass ett hundra tusen människor. 48 Och de satte eld på staden och togo den dagen rikt byte; och de räddade så konungen. 49 Men när invånarna i staden sågo att judarna hade bemäktigat sig staden, efter sin önskan, förlorade de modet och ropade bönfallande till konungen och sade: 50 »Ingå förlikning med oss, och bjud judarna upphöra med att strida mot oss och staden.» 51 Och de kastade ifrån sig sina vapen och slöto fred. Och judarna kommo i högt anseende hos konungen och hos alla i hans rike, och de vände så tillbaka till Jerusalem med rikt byte. 52 Men när konung Demetrius nu åter hade satt sig på sitt rikes tron och lugn och ro rådde i hans land, 53 då svek han alla sina löften och bröt med Jonatan och vedergällde icke de tjänster som denne hade bevisat honom, utan ansatte honom hårt.
54 Härefter kom Tryfon tillbaka i sällskap med Antiokus, som ännu var en helt ung gosse. Denne uppträdde nu såsom konung och satte kronan på sitt huvud. 55 Och hos honom församlade sig allt det krigsfolk som Demetrius skymfligt hade sänt bort; och de begynte att strida mot denne, och han flydde och blev slagen. 56 Och Tryfon satte sig i besittning av elefanterna och bemäktigade sig Antiokia. 57 Och den unge Antiokus skrev till Jonatan sålunda: »Härmed tillförsäkrar jag dig översteprästämbetet och sätter dig över de fyra områdena och förklarar dig för en av konungens vänner.» 58 Tillika sände han honom bordskärl av guld och gav honom rättighet att dricka ur guldkärl och vara klädd i purpur och bära ett spänne av guld. 59 Och hans broder Simon satte han till befälhavare inom området från Tyriska trappan till Egyptens gräns.
60 Jonatan drog nu ut och tågade genom landet och städerna på andra sidan floden; och allt krigsfolket i Syrien församlades hos honom till att hjälpa honom i striden. Sedan begav han sig till Askalon, och där gingo stadens invånare ut för att möta honom med all heder. 61 Därifrån drog han till Gasa, men invånarna i Gasa stängde portarna för honom. Då begynte han att belägra staden och brände upp de kringliggande städerna i eld och plundrade dem. 62 Invånarna i Gasa bådo nu Jonatan om fred, och han ingick förlikning med dem; och han tog sönerna till deras förnämsta män såsom gisslan och sände dem till Jerusalem. Sedan drog han vidare genom landet, ända till Damaskus.
63 Nu fick Jonatan höra att Demetrius’ hövitsmän med en stor här hade kommit till Kedes i Galileen, i avsikt att hindra honom från hans förehavande.’ Han drog då ut mot dem. 64 Men sin broder Simon hade han lämnat kvar i hemlandet. 65 Och Simon lägrade sig vid Betsura och stridde mot det i lång tid och höll det inneslutet. 66 Besättningen begärde då att få ingå förlikning, och han beviljade deras bön och lät dem avtåga.
13-212744. De apokryfiska böckerna.
