Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/28

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Judit 16:25Visheten
24

25 Och ingen ofredade vidare Israels barn, så länge Judit levde och lång tid efter hennes död.

1.Dom. 5:1. Ps. 96:1. 149:1. /2. Judit 9:7. /7.Judit 10:3f. /9.Sus. v. 56. 14.2Krön. 20:6. Ps. 33:9. 104:30. 15.Ps. 97:5. Mik. 1:4. /16.Ps. 51:18f. Mik. 6:6f. Syr. 25:10f. /17.Jes. 66:24. Syr. 7:17. /24.1Mos. 50:10. Syr.22:12.


VISHETEN

1 KAPITLET.

Maning till rättfärdighet och gudsfruktan. Döden syndens straff, odödlighet rättfärdighetens lön.

1Älsken rättfärdigheten, I som styren på jorden,
tänken på Herren med rättskaffens sinne,
och söken honom med uppriktigt hjärta.
2Ty han låter sig finnas av dem som icke fresta honom,
och han uppenbarar sig för dem som ej vägra honom sin tro.
3 Vrånga tankar skilja ju människor från Gud,
och när hans makt sättes på prov, näpser den de dåraktiga.
4 Ty i en illfundig själ träder icke visheten in,
den tager ej sin boning i en kropp som är gäldbunden under synden.
5 Nej, tuktens helige ande undflyr falskheten
och håller sig på avstånd från oförnuftiga tankar;
den skrämmes bort, när orättfärdigheten nalkas.
6 Ty visheten är en människoälskande ande,
och den låter ej hädaren bliva ostraffad för vad hans läppar tala,
eftersom Gud är vittne till hans innersta känslor
och en sannskyldig väktare över hans hjärta
och en som hör hans tungas tal.
7 Herrens Ande uppfyller ju världen,
och det väsen som sammanhåller allt vet vad som säges.
8 Därför kan ingen bliva obemärkt, som talar vad orätt är;
rättvisan skall icke gå honom förbi med sin näpst.
9 Nej, den ogudaktiges anslag skola komma under prövning,
och hans ord skola nå fram till Herrens öron,
för att hans överträdelser skola bliva näpsta.
10 Ty ett nitälskande öra hör allt,
och de knorrandes mummel bliver icke förborgat.
11 Så tagen eder då till vara för onyttigt knorrande,
och avhållen eder tunga från smädelse.
Ty icke ens en hemlig viskning bliver utan påföljd,
och en lögnaktig mun dräper själen.

12 Faren icke så efter döden genom edert förvillade leverne,
och dragen ej fördärv över eder genom edra händers verk.
13 Ty det är icke Gud som har gjort döden,
och han har ej lust till de levandes undergång.