»Nej, jag är min faders enda barn; om jag gör så, drager jag smälek över honom och bringar hans grå hår med sorg ned i dödsriket.» 11 Och hon gick fram till fönstret och bad och sade: »Lovad vare du, Herre, min Gud, och lovat vare ditt heliga och härliga namn evinnerligen. Dig love alla dina verk i all evighet. 12 Och nu, Herre, vänder jag mina ögon och mitt anlete till dig. 13 Bjud att jag får skiljas hädan från denna jord, så att jag slipper att vidare höra smädelser. 14 Du vet, o Herre, att jag aldrig någonsin har försyndat mig med någon man, 15 och att jag icke har fläckat mitt namn, ej heller min faders namn, i det land där jag lever såsom fånge. Jag är min faders enda barn, och han har icke något annat barn som kan ärva honom. Ej heller finnes någon nära frände, eller en son till någon sådan, så att jag borde spara mig till hustru åt honom. Jag har redan mist sju män genom döden; varför skulle jag då längre leva? Men om det icke täckes dig att låta mig dö, bjud då att jag får röna skonsamhet och förbarmande, så att jag slipper att vidare höra smädelser.»
16 Och bådas bön blev hörd inför den Store i hans härlighet. 17 Och Rafael sändes åstad för att skaffa bot åt dem båda: för att taga bort de vita fläckarna i Tobits ögon, och för att giva Sara, Raguels dotter, till hustru åt Tobias, Tobits son, och därvid binda Asmodeus, den onde anden. Det tillkom nämligen Tobias med bördsrätt att få henne till äkta.
I samma stund vände Tobit tillbaka och gick in i sitt hus, och Sara, Raguels dotter, steg ned från sin kammare.
2.Ps. 119:137. Vish. 12:15. /3.Ps. 25:7. 79:8. /4.5Mos. 28:32f. /6.1Kon. 19:4. Jon. 4:3. /8.Tob. 6:14. /11. Dan. 6:10. /15.4Mos. 36:5f. /16. Dan. 9:20f. /17.Tob. 5:4. 12:15.
4 KAPITLET.
1 Samma dag kom Tobit att tänka på de penningar som han hade lämnat i förvar hos Gabael i Rages i Medien. 2 Och han sade vid sig själv: »Jag har utbett mig att få dö; borde jag då icke kalla till mig min son Tobias för att yppa saken för honom, innan jag dör?» 3 Och han kallade honom till sig och sade: »Min son, när jag är död, skall du begrava mig, och försumma icke att sedan taga vård om din moder. Hedra henne, så länge du lever; gör vad som behagar henne, och bered henne icke någon sorg. 4 Kom ihåg, min son, att hon har utstått många faror för din skull, medan hon bar dig under sitt hjärta. Och när hon är död, skall du begrava henne vid min sida i en och samma grav. 5 Min son, hav Herren, vår Gud, alltid i dina tankar, och låt dig icke förledas till att synda och överträda hans bud. Öva rättfärdighet i alla dina livsdagar, och vandra icke på orättfärdighetens vägar. 6 Ty om du göre sanningen, så skall du hava framgång i allt vad du företager dig.
