16 Om någon sätter sin lit till henne, skall han få henne till arvedel,
och hans efterkommande skola förbliva i besittning av henne.
17 I begynnelsen vandrar hon väl svåra omvägar med honom;
hon låter fruktan och räddhåga komma över honom
och plågar honom med sin tuktan,
till dess hon kan lita på honom
och har fått pröva honom genom sina krav.
18 Men sedan vänder hon raka vägen tillbaka till honom
och bereder honom glädje och uppenbarar för honom sina hemligheter.
19 Men viker han av på orätt stig, så lämnar hon honom
och giver honom till pris åt det fall som väntar honom.
20 Giv akt på vad stunden kräver, och tag dig till vara för vad ont är,
och blygs sedan icke över dig själv.
21 Ty det finnes en blygsel som drager synd med sig;
det finnes ock en blygsel som medför ära och ynnest.
22 Hav icke anseende till personen, därmed skadar du dig själv;
och visa ej falsk försyn, därmed kommer du själv på fall.
23 Håll icke ditt ord tillbaka, när du kan hjälpa,
och fördölj icke din vishet av fåfänga.
24 Ty genom ord bliver vishet kunnig,
och tukt genom tungans tal.
25 Motsäg icke sanningen;
fastmer må du skämmas över din egen fåkunnighet.
26 Blygs icke för att bekänna dina synder,
nej, kämpa icke mot strömmen.
27 Fall icke till föga för en dåraktig man,
och hav ej anseende till den mäktiges person.
28 Kämpa för sanningen intill döden,
så skall Herren Gud strida för dig.
29 Var icke käck i tungan
och trög och slapp i handlingen.
30 Var icke såsom ett lejon i ditt hus
eller en misstänksam tyrann bland dina tjänare.
1.Ords. 3:27f. Tob. 4:7. /2.Jak. 2:6. 3.5Mos. 15:7. /5.Ords. 28:27. /6. 2Mos. 22:23. Ords. 17:5. /9.Ps. 82:3f. 10.Job 29:16. Jes. 1:17. /12.Vish. 6:14. /13.Ords. 3:35. /14.Joh. 14:23. 15.Vish. 3:8. 1 Kor. 6:2. Upp. 2:26f. 17.Ords. 3:11f. /18.Hebr. 12:11. 21.Syr. 20:22.
5 KAPITLET.
4:31 Låt icke din hand vara uträckt till att taga emot,
men tillsluten, när du skall giva igen.
1 Förlita dig ej på dina ägodelar,
och säg icke: »Jag har nog.»
2 Låt icke din åtrå och din kraft leda dig,
så att du vandrar efter ditt hjärtas begärelser;
3 och säg icke: »Vem kan befalla över mig?»
Ty Herren skall förvisso straffa dig.
4 Säg icke: »Väl har jag syndat, men vad ont har hänt mig?»
