Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/8

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Judit 3:1.Judit
4

3 KAPITLET.

Kuststäderna underkasta sig Holofernes. Denne lägrar sig mitt emot bergsbygden.

1 Och de skickade sändebud till honom med fridsam hälsning och läto säga: 2 »Vi, Nebukadnessars, den store konungens, tjänare, ligga här för dina fötter: gör med oss såsom du finner för gott. 3 Våra gårdar och alla våra vetefält, våra får och fäkreatur och alla fållorna i våra tältbyar stå till din tjänst: gör med dem såsom dig behagar. 4 Också våra städer och de som bo i dem äro dina trälar: kom och förfar med dem såsom dig täckes.» 5 Och männen kommo till Holofernes och framförde detta budskap till honom.

6 Då drog han med sin här ned till havskusten och lade in besättningar i de befästa städerna och tog bland invånarna utvalt manskap till hjälp i striden. 7 Och de själva och folket i hela den kringliggande trakten kommo honom till mötes med kransar och dans och pukor. 8 Men han förstörde alla deras helgedomar och högg ned deras heliga lundar. Ty han hade fått i uppdrag att utrota landets alla gudar, för att alla folk skulle dyrka Nebukadnessar allena, och för att alla tungomål och stammar där skulle åkalla honom såsom gud. 9 Sedan tågade han mot Esdrelon, till trakten av Dotea, som ligger mitt emot Judeens stora bergkam. 10 Och de lägrade sig mellan Gebai och Skytopolis. Där stannade han en månads tid för att samla all tross som hörde till hans här.

8. Judit 4:1.

4 KAPITLET.

Judarna besätta vägen upp till bergsbygden. De fasta och anropa Gud om hjälp.

1Då nu de israeliter som bodde i Judeen fingo höra om allt vad Holofernes, den assyriske konungen Nebukadnessars härhövitsman, hade gjort med de andra folken, och då de hörde huru han hade plundrat alla deras helgedomar och ödelagt dem, 2 blevo de övermåttan förskräckta för honom; och de grepos av ängslan för Jerusalem och Herrens, deras Guds, tempel. 3 De voro nämligen just återkomna ur fångenskapen; och hela det judiska folket hade nyss församlat sig, och kärlen och altaret och Guds hus hade blivit renade från besmittelsen.

4 De sände nu bud till Samariens hela område, till Kona och Betoron och Belmain och Jeriko och till Koba och Hesora och Salems dal 5 och besatte i förväg alla de högsta bergstopparna och befäste byarna i dessa trakter och lade upp livsmedel i dem för krigsbehov; deras fält hade nämligen just blivit avbärgade. 6 Men Joakim, som vid den tiden var överstepräst i Jerusalem, skrev till invånarna i Betylua och Betomestaim, som är beläget mitt emot Esdrelon, invid den slätt som ligger nära Dotaim, 7 och bjöd dem att besätta vägen upp till bergsbygden, eftersom tillträdet till Judeen gick över den; det borde ju vara lätt att hindra fienden att tränga fram, då uppfartsvägen var smal, med utrymme för högst två man i sänder. 8 Och Israels barn gjorde såsom det hade blivit dem befallt av översteprästen Joakim